söndag 28 april 2013

Ta tillbaka mig själv

Nu ska jag minsann ta tillbaka mig själv!
Jag har haft bra självförtroende en gång i tiden, stått upp för mig själv och litat på min egen förmåga. Det ska jag ta tillbaka!

Jag funderar mycket på om jag ska gå ut med mitt fullständiga namn och var öppen och ärlig om vem och vad jag är men jag tror att jag suger en stund till på den karamellen. Det är väldigt skönt att ha bloggen och twitter som ventiler där jag kan vara fullständigt ärlig.

Jag jobbar väldigt hårt med att acceptera och tycka om mig själv. Att jag är värd att älskas framför allt av mig själv. Dags att sluta slå på mig själv.
Jag är bra med gäddhäng, dallermage, celluliter, trasig kropp och trasig själ.
Livet är här och livet är nu!

10 kommentarer:

  1. Jag tycker det är svårt att riktigt älska sig själv..... med allt det där som du beskriver. Men man är nog så mycket vackrare och stoltare i sin hållning om man pallar med det. Människan är fantastisk, och även du och jag!!!!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mycket svårt men jag jobbar på.
      Livet är för kort för att må skit i sin kropp hur den än ser ut och fungerar.
      Kram

      Radera
  2. Det är inte så lätt, men en väldigt bra ambition. Perfektionism är rätt meningslöst för man når ändå aldrig fram, och så ska man vara olycklig under tiden. Jag menar inte att man inte ska sträva efter att göra saker bra, men på ett jordbundet, balanserat sätt. Heja dig och mig och alla!

    (När det gäller fullständigt namn så är det nog gott att tänka sig för, det går ju inte att göra ogjort.)

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ambitiöst absolut men det måste man väl också vara ;-)
      Skämt och sido, balanserat är målet.
      Blir nog inget namn..

      Kram

      Radera
  3. Att acceptera sig själv fullt ut är viktigt....Kanske inte så lätt alla gånger men det gäller att vara sin egen bästa vän! Det är så lätt att klanka ner på sig själv-fast det egentligen är helt meningslöst och bara sänker en...
    Men sen till att lämna ut sitt fullständiga namn mm........Självklart har man rätt att göra det men det finns så många som kan misstolka det man skriver för att göra lite sensation...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym!
      Kul att du hittat hit. Jag jobbar på att bli min egen bästa vän men jag förblir nog anonym trots allt. Lugnar så tror jag.

      Radera
  4. Det är rätt, du är bra! Jag hade mitt namn som användarnamn på AoH och Bukefalos forum, men det var inte så smart visade det sig. Jag fick en stalker och lite idiotier efter mig, jag har ju inte alltid bekväma åsikter. Jag står absolut för mina åsikter, men påhopp och stalkers klarar jag mig utan. På FB har jag mitt namn, Twitter är jag inte på och annars heter jag Snuzie. Bara du kan bestämma om du ska gå ut med ditt namn eller inte, det är bra att du tänker dig för både en och femton gånger. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. På FB heter jag mitt riktiga namn men där talar jag inte om något som är väsentligt och skriver mycket sällan. Känner att det bara är yta och perfekta människor som räknas där.

      Jag har tänkte mycket och de som vill ha kontakt med mig privat får maila mig. Det är nog bäst att hålla allt annat anonymt så jag kan fortsätta ha blogg och twitter som ventil.

      Kram till dig gumman. Tänker mycket på dig och Uzie

      Radera
  5. Bra att du står för dig själv! Jag har ju ett hemligt alias. Och dels beror det på min son, jag vill inte att hans kompisar eller deras mammor ska läsa och veta att det är jag. Det kan bli jättedumt. Sen har jag fått mycket skit när jag skrivit i mitt eget namn eller när släktingar bjudits in till mina "hemliga" bloggar. Nej, jag tycker att det blir platt och känslolöst när man skriver utifrån sig själv.
    Men det är ett eget val man gör och det kanhända att jag är en fegis.
    Kram på dej och tänk dig för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då är jag också en fegis ;-)
      Håller med dig om att det blir platt om man måste väga allt man skriver.

      Kram

      Radera