Som jag berättat tidigare så har min sk. familj svårt att förstå att jag är sjuk och mina sjukdomar går skov. Jag passar inte in i min systers perfekta facebook värld så vi blev borträknade från svågerns firande. Något har snurrat till ordentligt för henne, det säger till och med min make som annars inte brukar döma.
Medicinen som jag verkligen trodde skulle hjälpa mot min
smärta har ställt till det för mitt psyke och har inte hjälpte mot smärtan alls.
Det tog tid innan jag förstod att det var den som strulade. Borde veta bättre
egentligen med tanke på min medicinresistens/medicinkänslighet. Jag har varit
så trött, skitarg, irriterade och till råga på allt har jag haft många
panikångestattacker, dessa var i stort sett borta innan. Nu är medicinen borttagen på eget bevåg och jag står på ruta ett igen..
Nu försöker jag hitta rätt på mig själv och komma tillbaka
på banan.
Tack för ert tålamod och jag ska försöka komma igång med
bloggandet igen
Välkommen tillbaka, jag har saknat dig!
SvaraRaderaVilket elände du har haft, hoppas att allt ordnar sig nu. Ångest är fruktansvärt och det är värk också.
Du, släkten är värst!! Har egen erfarenhet, men det kan jag inte skriva om.
Stora kramen från Lena
Tack vännen. Ja, släkten är verkligen värst.
RaderaÅngesten är bättre och jag har mina verktyg för att hantera både den och till viss del min smärta. Önskar bara att värken kunde lätta så jag får ett mer normalt liv.
Kram
Hoppas du får mediciner som fungerar bra för dig....Att leva med smärta är inte kul och tar så mycket kraft, har man sen andra problem som ett plus så blir det lätt för mycket.... När det gäller mediciner så är det viktigt att man håller koll och gärna ens nära också....har lärt mig det genom åren. Min livskamrat har neuropati, han är diabetiker och fick då cymbaltha..... Först fattade jag ingenting, han blev helt förändrad, helt odräglig och jag började fundera på ett nytt liv som frånskild. Av en "slump" började jag notera att han inte längre kunde sitta still och började googla...Klart det var cymbalthan som ställt till den....Så det blev utsättning och jag tror aldrig han kommer våga ta någon liknande tablett igen...Hoppas vårsolen kommer att lysa på dig och att du får all hjälp du behöver...
SvaraRaderaHej Anonym!
RaderaTack för ditt besök hos mig.
Medicin som fungerar på mig tror jag snart inte längre att det finns. Använder just nu endast sömnmedicin och en och annan alvedon. Önskar bara att jag kunde hitta något som tog udden av smärtan så jag får ett drägligare liv dvs orka mer än 3h per dag.
Genom åren tror jag snart jag har provat allt som finns och mitt psyke fungerar bäst utan.
Kolla in detta inlägg http://angestdjavulen.blogspot.se/2012/02/stamningsdagbok-o-medicin.html
Kram och välkommen tillbaka
Det är rätt sanslöst hur vissa läkare bara traskar på i medicinspåren utan att utvärdera läget ordentligt. Synd att du har så svårt att hitta något som faktiskt hjälper. Men går det inte så går det inte.
SvaraRaderaTrist med familjen också, men skönt att din make och hunden finns där för dig.
Kram!
De kör bara på. Själv anser jag att det inte har utrett mig färdigt utan slänger bara på fler och fler diagnos utan att revidera innehållet i journalen. Det är så att det som hjälper mot fibromyalgi funkar inte alls vid EDS.
RaderaÄr mycket glad att jag har hund och man i detta.
Kram
Skit med relationstrassel med en syster ;(.
SvaraRaderaSkit med medicinen :(.
Hoppas det ligger lite ljusning runt hörnet. Ruta ett är ändå bättre än minus på skalan;).
Kram.
Absolut bättre med 1 än minus. Har lagt syrran åt sidan så länge, orkar inte. Fortsätter kämpa med hjälp mot smärtan.
RaderaKram
Usch för lidande och plåga vännen!
SvaraRaderaTack för din omtanke.
RaderaÅh medicinträsk, säger jag
SvaraRaderaOch familjer är ibland svåra saker
Tur du har det bra med dina två :)
Kram
Hatar mediciner. Har nog aldrig blivit riktigt hjälpt av dem.
RaderaMin familj är mina två de övriga är endast biologisk familj.
Kram
Min syster kämpar hårt för att förstå mig, men jag har en känsla av att det inte går så bra för henne - i synnerhet inte under senaste visiten hos dem då jag hade ett stort bakslag och fick huvudvärk och var tvungen att vila. Det tar hårdast på barnen dock, att moster måste vila "jämt".
SvaraRaderaJävla skit med medicinen, men tur i oturen att du insåg det själv. Det är en otrolig tur att du har din man och hund som kan stötta dig och vara positiva influenser och ge kärlek när den behövs som mest. Stor kram till dig.
Jag tror faktiskt att barnen har lättare att ta det, iaf mina syskonbarn däremot har jag själv väldigt svårt med att må skit i deras närvaro. Syrran är det ingen idé att prata med. Fick inte vara barnvakt ens när de ska på galej i Sthlm och vi bor typ 5 mil därifrån.
RaderaDet var en jävla tur. Fy fan om panikångesten hade fortsatt. Nu har jag bara sån där relativt hanterbar ångest.
Kram