Dålig självkänsla

Jag har tappat bort mig själv genom åren. När jag var yngre hade jag ett jävla självförtroende och lät inte någon sätta sig på mig. Sa precis vad jag tyckte och tänkte. Dock var det jag presterade det viktiga inte vem jag var. Jag fick aldrig uppskattning för den person jag var förutom från farmor utan för det jag presterade så min självkänsla fanns inte.

Sedan jag blev sjuk och inte längre kan vara den presterare som jag alltid har varit så har jag tappat bort mig själv. Jag ältar saker som händer, är rädd för vad andra tycker, vill inte gör mig ovän med någon, tycker illa om mig själv osv.

I dagsläget är det ofta hundrelaterade saker som får mig att må väldigt bra eller väldigt dåligt. Kanske för att det är mitt stora intresse och för att jag inte kan jobba längre.

I fredag blev min hund oprovocerat påflugen utav en hund när vi var på utflykt. En hane som inte är riktigt hanterad och vars ägare inte kunde hålla i honom. Gjorde ingen grej av det men det är en av de få gångerna som min hund har fått försvara sig.

 

Hon är väldigt positiv till andra hundar generellt. Vi bor ju på vischan. Här går alla hundar lösa på promenaden och det fungerar bra.

I lördags så kom det nya hundar på vårt ”revir”. Våran hund går lös och jag ropar att kan ni stanna så jag kan koppla min hund. De går vidare mot oss och jag hinner inte koppla upp.

Hanhunden är otrevlig och min hund säger ifrån varpå dessa ägare påstår att min hund vill döda deras hundar. Jag förklarar så är inte fallet utan att hon svarade på hans utfall.
Ber i alla fall om ursäkt, vilket inte de gör sen talar de om att deras tik löper och att han försvarar henne. Då förstår jag utfallet från hans sida.
Varför går man vidare mot någon som bett att de ska stanna? Framförallt om man har en löptik. De visste ju inte att jag har en tik. Tänk om jag haft lånehunden här.

Även om jag vet att det inte var mitt fel så ältar jag det hela dagen. Tänker att två dagar på raken så har hon fått försvara sig. Vill inte att det ska bli något bestående. Min man blir arg för han tycker att jag överdriver och det var ju ingen grej. Men för mig är det de. Jag vill inte hamna i sådana situationer. Min ångestnivå blir högre och jag börjar tvivla på min förmåga. Vill vara duktig.

Bestämde mig för att vi måste utsätta oss för mycket hundar genast. Så igår åkte vi 7 mil in till Gärdet. Det var inga som helst problem. Min hund var trevlig och sprang lös. Sedan fikade vi på Hundudden. Fick bekräftat det jag egentligen vet, jag har en bra hund och jag kan hantera henne på ett bra sätt.

Det var skönt att ge Ångestdjävulen en rejäl käftsmäll!

Mitt mantra och det jag måste jobba hårt med nu är,

Jag duger som jag är och gör så gott jag kan.

Det saker jag kan gör behöver inte vara perfekta utan det kanske kan räcka med tillräckligt bra.