Gott slut

önskar jag er alla!

Återkommer med en summering av 2012 så småningom.
Måste bara läsa igenom alla tweets och blogginlägg och få det på pränt.

Hunden verkar ha klarat sig utan större skador tack och lov.

Hur tänker man?!

Igår när jag var ute på promenad med hundarna tillsammans med mitt boendestöd så blev min hund påkörd av en traktor.
Vi går på en skogsväg där det kommer typ 2 bilar varannan vecka.
Hundarna och jag har reflexvästar på oss, det är ljust ute dessutom är de modell väldigt stor hund så vi syns. Jag ser traktorn, kallar in hundarna.

Vägen är så smal så vi måste kliva över en snövall och ner i ett dike eftersom vi inte får plats på vägen. Traktorn stannar inte utan fortsätter köra?!

Jag får över lånehunden men min egen hinner inte över. Hon är ca 30 cm från mig då främre traktordäcket tar i hennes vänstra sida. Foten blir påkörd.
Jag ser framför mig att nu kommer det bakre däcket och hon blir mosad. Hon hinner undan men får hela schaktbladet som var uppfällt över bäcken och rygg. Traktorföraren stannar inte?!

Jag blir så chockad men ballar inte ur utan försöker vara som vanligt gentemot hunden.

Hunden får fortsätta gå lös men hemåt så jag kan se hur hon rör sig. Ser hälta på vänster bak.

Traktorn kommer tillbaka och jag ställer mig mitt i vägen för nu jävlar ska han stanna. Han stannar och jag frågar lugnt och sansat om han inte så oss.

Jorå, han hade sett oss men djur brukar ju flytta på sig och framdäcket tog ju bara lite grann i hunden?! Stannar man inte då?! Sen sa jag att schaktbladet hade tagit i både rygg och bäcken.
Då blev han lite mer nervös men bad inte om ursäkt.

Som tur är hade jag mitt boendestöd här som vittne både på vad han gjort och sagt.

Kollade igenom hunden noggrant när jag kom hem och pratade med min veterinär. Vi bestämde oss för att avvakta.

Ringde jag runt för att försöka få reda på människan heter så att jag kan polisanmäla. Gjorde en polisanmälan men utan hans namn. Nu vet jag namnet men jag vet inte om jag törs lämna ut det då det på sikt kan ställa till ett helvete för oss då vi bor på landet och vissa personer inte är kloka här.

Förmodligen har han fått reda på detta för igår kväll när jag stod ute och matade så kom han och var väldigt orolig för hunden?!

Jag talade om som det var att jag kommer att polisanmäla. I och för sig hade jag redan gjort det eftersom min hund ska gå i avel (blev klart i helgen att jag ska låna ut henne) och skulle det bli något skit av det här så måste det finnas på papper.

Han tyckte att det kan jag ju inte göra om jag det inte är något fel på hunden och varför hade jag inte åkt till veterinären.

Var glad att jag hade stora lånehunden här för han kändes hotfull. Min egen hund som aldrig skäller ut någon både morrade och skällde som en tok.

Åkte i alla fall i väg till veterinären och den kostnaden får han ta. Hon är halt men förmodligen är det något som går över. Han tyckte att det var onödigt att röntga i dagsläget eftersom hon inte verkade ha särsklit ont men han sa också att det kan ta några dagar innan skadorna upptäcks efter ett trauma. Lite svårt att vet exakt vad man ska leta efter. Även inre små trauman kan vara svårupptäckta.

Skönt att maken kommer hem i kväll för gubben skulle komma hit för att kolla hur det var med hunden och tycker det känns väldigt olustigt.

Lite liv

Är trött men kan inte sova, har värk som fan och känner mig låg dock inte så deprimerad. Önskar mig energi i julklapp och gärna lite mindre ont också, tack. Det är i och för sig bättre än för några veckor sen. Fått tid hos specialisten i mitten av februari.

Penicillinkuren för tanden är avslutad och jag hoppas att jag slipper mer strul med den nu men jag känner av den ordentligt.

Försöker acceptera läget. Sköter mig själv och hundarna men inte mycket mer. Tar mig ut i ljuset och går så långt jag orkar. Övrig tid i soffan framför TV:n. Får vara så nu tänker jag.

Två månader rökfri!

1200 st ickerökta cigaretter och 3000 sparade kronor!
Eller rättare sagt 900 kr då behandlingen för att bli rökfri kostade 2100 kr.

Hänt i veckan

Hämtat hem lånehunden igen nu när min fia har slutat löpa. Härligt att ha honom här igen. Han får mig skratta varje dag :-)

Opererat ut den sista visdomstanden. Hoppas att det inte strular lika mycket som förra gången. Ser ut som jag fått en käftsmäll.
Mindre ont men det beror nog på att jag har mer ont i munnen.

Varit på healing. Kändes jätteflummigt men oj vad varma händer hon hade. Får se om det har någon effekt. Hon sa att det har det även om man inte tror på det.

Nu tillbaka i sängen. Ville bara tala om att jag lever.

Update

Fick ett vettigare svar idag. Läkaren måste ha haft hjärnsläpp för annars brukar hon vara bra.
Dock ingen lösning på problemet på en gång utan remiss ska skickas till någon specialist på kronisk smärta i ryggen.
Bara att leva med det som alltid. Så är det att vara smärtpatient och kvinna i Sverige. Ja, jag vet att jag låter bitter men jag är så sjukt less på att aldrig få vara smärtfri och pigg.

Det var tråkigt att höra

Vad är det för ett jävla svar!!

Detta skrev jag till min husläkare eftersom mina smärtor har eskalerat sedan div. undersökningar på rehabstället. De provocerade fram den ordentligt.

Jag har ständig yrsel och svårt med balansen till detta även illamående och kräkningar. Problemen i nacke, arm, hand har riktigt blommat upp.
Vänster arm/hand kan jag använda till viss del medans höger nästan inte alls, utan tappar saker hela tiden pga. smärta och domningar. Enligt sjukgymnast och massör är jag mkt inflammerad i muskelfästen i rygg (övergångarna mellan bröstrygg/ländrygg, bröstrygg/halsrygg), nacke, axlar, armar. Har kört en kur med naproxen/alvedon och men har bara blivit värre. Citodon och tradolan gör mig bara mer yr och illamående och hjälper inte mot smärtan så de låter jag bli.
Fick tips om att prova paraflex, stesolid eller liknade för att få musklerna att slappna av och därmed öka blodgenomströmningen i de irriterade områdena. Kan det vara värt ett försök?

Då fick jag detta svar;

Hej! Det var tråkigt att höra. Paraflex kan absolut vara värt att prova, jag skriver ett recept på det.

Blev så provocerad så jag skrev tillbaka;

Tråkigt är bara förnamnet, jag är helt uppgiven. Jag kan för tillfället inte klara mig själv utan måste få hjälp med det mesta. Livrädd att ramla och slå mig pga yrseln när jag är ensam. Grannar och make finns ju inte tillgängliga jämt. Eftersom jag även sedan lång tid har inflammation i benhinnorna/senfästerna i hö ben som gör att jag har förlorat mycket av min rörlighet även i benen.

Jag provar med paraflex men undrar vad är nästa steg att ta nu?
Är Sjögrens, bechterews mm färdigutredda? Vidarkliniken ansåg ju att det kan vara värt att titta på bechterews en gång till pga. symptomen och positivt HLAB27. Om jag inte minns fel så kunde jag inte utredas för Sjögrens tidigare pga alla mediciner som jag åt.

Sen kom detta svar;

Hej igen ! Prova paraflex. Vi kan överväga ny undersökning av sakroiliaka-lederna framöver (där Bechterewförändringar brukar ses)

Kan överväga?! Måste ju göra något nu! Detta är inget liv..

 

Stampar

på samma ställe. De kunde inte hjälpa mig på rehab. Tyckte att jag var för komplicerad, kombinationen av fysiska och psykiska sjukdomar. De inriktar sig på de fysiska, vilket var det jag behövde hjälp med eftersom jag har bra psykläkare, psykolog mm men de ansåg att jag inte skulle klara av rehaben psykiskt ändå. Hoppas bara att de har skrivit något till min husläkare om hur vi kan jobba vidare.

Har haft ett släng av hypomani pga att jag inte har kunnat sova och snöat in på att hitta hantverkare. Fick en tillsägelse av maken som sa att nu är det dax att droga ner dig och sova. Han undrade om man kunde prata fortare än jag.

Gällande hantverkare har jag gett upp. Har fått så mycket skamlösa offerter.
Nu kommer gubben göra det själv efter jul. Inte optimalt då han jobbar borta under veckorna och behöver vila på helgerna men vi har helt enkelt inte råd att anlita någon.

Fy fan för hanterverkare

Vi ska så småningom byta ut vårt kök till ett enkelt IKEA kök då det gamla är väldigt slitet och har suttit i typ 30 år.

Nu söker jag efter någon som kan ta ut det gamla och sen sätta upp det nya. Inga konstigheter alltså. Gubben jobbar ju bort och är bara hemma 2 dagar i veckan så han hinner inte göra det själv och jag kan ju inte med min jävla skitkropp.

Så många skitstövlar som jag har träffat på under ca 1 1/2 månaders letande.
Min tid är visst inte viktig dvs de skiter i komma när de sagt, ringer inte osv.
De som väl dyker upp för att kolla på jobbet skickar inte offerter eller lämnar horribla offerter som tex att det ska ta 4 veckor att fixa ett 20 kvm kök. Tror det att jag är lättlurad för att jag är tjej eller... Fan, de ska ju inte ens måla utan bara ta ut och sätta in.

Ska det vara så svårt att hitta seriösa hantverkare?!
De förstör för hela branschen när de beter sig på detta sätt.

För övrigt så funkar inte nya sömnmedicinen så det är tillbaka på ruta 1.
Ska träffa någon slags rehab imorgon som kanske kan hjälpa mig med smärtan i alla fall och då kanske sömnen blir bättre.

Sömnbrist

Vill bara skriva några rader för er som inte twittrar så ni vet att jag lever. Orkar inte ta fram datorn så jag slänger iväg något tweet från mobilen då och då istället. Inte så pigg just nu, inte deprimerad utan utmattad.

Trodde att jag skulle sova bättre nu när jag inte röker men icke. Det är värre än nånsin. Blir tokig snart om jag inte får sova en hel natt utan att vakna var 30 min.
Var till psykläkaren idag och har fått en ny sömnmedicin att ta när jag vaknar på natten. Pallade dock inte att hämta ut den för jag har sån yrsel så gubben får hämta den på väg hem imorgon.

Positivt, ångesten håller sig på en skaplig nivå så jag klarade att tävla i helgen utan lugnade. Första gången jag klarat mig utan den! Sen gick det inte så bra av diverse anledningar men det är en stor vinst för mig att jag gjorde det utan medicinsk hjälp.

Min fia har börjat löpa så det blir lugnt på tävlingsfronten framöver. Rätt typiskt när jag väl har kommit in i det och vi har haft ett bra samarbete.

Kollohunden har åkt hem. Kul att ha två hundar men jag är helt klart glad över att min hund är korthårig för fy vad kollohunden som är långhårig drog in skit.

Tjohoo!

Jag var till min husläkare igår för att få en utvärdering av min långtidsmätning av blodtrycket. Kan säga att det var inget roligt resultat, konstant för högt utom när jag sov.
Jag berättade att jag slutat röka och hon tog ett nytt tryck och det var PERFEKT! Tänk att 9 dagars rökfrihet har gjort att jag slipper äta blodtrycksmediciner vilket jag har gjort tidigare. Ska göra om långtidsmätningen till våren bara för att följa upp och se att det är ok.

Folk säger till mig hela tiden, att kan du sluta röka så kan alla. Har inte klarat mig utan cigg ens några timmar tidigare. Har till och med gått upp på nätterna och rökt.

Det som har varit jobbigt är att jag har varit så trött och lättirriterad, snäst åt allt, brukar inte vara sådan annars. I och för sig kan det ju bero på att jag är väldigt inflammerad i hela kroppen och värken är för jävlig.
Sedan detta med vanor. Rökte ju i tid och otid. Så fort jag hade tråkigt, ätit, pratade i telefon osv. Är på väg ut hela tiden men kommer på att jag har slutat.

Nu är det bättre, visst kommer suget men det går över snabbt och kommer inte lika ofta.

Positivt, mindre ångest!! I början ökade ångesten men nu är den bättre. Tidigare var det en ond cirkel. Nikotin och koffein ökar ångest, mer ångest, mer cigg, mer kaffe och till slut tablett för att minska ångesten. Sedan börja om igen.
Ett stort tips till alla rökare med ångest. Sluta röka och dra ner på koffeinet.

Gjort slut

med min bästa vän, rökningen! Känner sorg över det. Det är som om jag har förlorat den enda vän jag har. Någon som alltid finns där.

I söndags 12.25 rökte jag min sista cigarett. Sedan gick jag på laserbehandling http://www.laser-terapi.se/
Hade inte så mycket förhoppningar, lät som humbug men jag kan säga att jag har inte så mycket abstinens om jag jämför med tidigare gånger jag slutat för då har jag blivit riktigt sjuk. Svettats, fryst, mått illa osv.
Det enda jag känner nu är trötthet och sorg. Sorg över att aldrig mer röka. För jag vet att röker jag så mycket som ett bloss är jag där igen. Jag var faktiskt rökfri i 6 år för ca 10 år sedan men sen började jag feströka och på ett par månader var jag där igen. Storrökare, allt eller inget.

Nu gäller det att hitta nya vanor och undvika allt som triggar rökbegäret.

Ångesten ligger som

en spya på väg upp.
Det är inte bra just nu. Inflammerad i hela kroppen, nacken värker så att jag knappt får upp huvudet och händerna bara domnar så saker ramlar ur händerna.
Jag har verkligen försökt att ta det det lugnt men ångestdjävulen kräver att jag håller mig sysselsatt fysiskt. Trött så trött, grinig och nedstämd. Hatar verkligen när det är sånt här väder bara regn och kallt. Kroppen blir så mycket sämre då.

Lånehunden har åkt hem eftersom min hund är på väg in i löp och han var väldigt på. Har istället fått hit kollohunden. Hennes matte har vattenskada hemma och det funkar inte att ha henne hemma medan de renoverar.
Min hund är grinig pga löp så hon har inte varit så snäll med kollohunden, hon som annars är väldigt snäll. Dock verkar det som om hon har accepterat den nya tillfälliga medlemmen så det går bättre för varje dag. Peppar, peppar, ta i trä.

Rörigt

Det är för rörigt just nu. Har inte lyssnat på vad kroppen och hjärnan har sagt utan bara kört på. Sovit för lite pga magsjuka hundar och lätt hypomani. Allt blir kaos då.

En lördagskväll som jag hade längtat efter länge spårade nästan ur.
Blev fly förbannade på min gubbe och var på väg att kasta en biljardkula på honom. Jag sansade mig men var otrevlig. Brukar typ aldrig bli arg men stress, mens, sömnbrist, värk och alkohol gjorde att jag betedde mig som en skit.

Det har naturligtvis gjort att jag mått ännu sämre de senaste dagarna och haft hög ångest. Har pratat med maken och han säger att det är ok, att han inte är arg men jag skäms och undrar även hur alla andra uppfattade mig. Ältar och ältar.

Försöker nu varva ner och avboka saker. Måste hamna i fas igen.

Bajspartaj

Lånehunden blev akut magsjuk i natt. Han är en sån där som inte säger till på något sätt utan bara vankar. Som tur var hade jag bara tagit en halv imovane igår så jag vaknade utav klickande på golvet i vardagsrummet. Sen har vi sprungit ut hela natten och inte mycket vila idag heller. Det fullkomligt sprutar ur honom men han är pigg, glad och dricker.

Min egen skithund hittade ett kadaver i skogen. Hon brukar aldrig äta något hon hittar men löpet är nog på gång så hon är extra hungrig.
Hon fick nog i sig lite i alla fall för under tiden som jag skrev på detta inlägg så spydde hon upp hela middagen på köksgolvet.

Åh, ibland är det "kul" att ha hund. Förmodligen blir det att springa ut hela natten i natt med.

En liten kille

Jag har blivit moster igen. Denna gång till en liten kille.
Välkommen till världen lilla systerson!

Jag är väldigt glad men det känns också i mitt barnlösa hjärta. Så det är lite dubbelt.
Missförstå mig inte, jag missunnar inte min syster med familj ett till barn utan är väldigt glad för deras skull!

Väntan

Igår när jag pratade med min syster gick hennes vatten. Nu är hon på förlossningen så jag väntar på besked. Spännande värre, undrar vad det är för liten som kommer.

Det blir en lugn dag med promenader med hundarna.
Just det, har glömt att säga att jag har en lånehund. Min gulliga kennelmamma har lånat ut min flickas pappa till mig. Han har bott här i ca 3 veckor nu och är helt fantastisk. Hur cool som helst.

Står ut med min fia som försöker göra allt för att få igång honom och vissa saker ser ut att göra väldigt ont men han säger inte ifrån. Önskar att han faktiskt kunde göra det så hon lär sig att man kan inte gå på hur hårt som helst.

Han får stanna här till hon börjar löpa och sen får jag se om jag får alt. orkar ta hem honom igen.
Det är så härligt att ha två hundar i huset igen!

Huvudvärk från h-vete

Är nu inne på 4:e veckan med huvudvärk. En huvudvärk som inte försvinner ett dugg med tabletter. Håller på att bli tokig.
Ska inte få komma till dr för långtidsmätning förrän i slutet av september och sedan läkarbesök i mitten av oktober.
Kommer nog skjuta mig i huvudet innan.

Tillbaka igen, om rehab

Först och främst vill jag be om ursäkt att jag inte har uppdaterat förrän nu samt att jag inte har läst era bloggar. Kommer att försöka läsa under veckan dock kommer jag kanske inte orka läsa allt då min hjärna fortfarande är lite avstängd och jag har svår att ta in saker.

Rehab var en upplevelse. Jag har svårt att sortera alla intryck fastän jag har varit hemma några veckor men jag ska försöka sammanfatta så gott jag kan men jag varnar för att inlägget kan vara rörigt.

Anledningen till att jag åkte till Vidarkliniken var pga. mina fysiska problem. Min förhoppning var att jag skulle få mindre ont och få lite mer energi.

Det har varit en tuff period om jag inte hade varit någorlunda psykiskt stabil så vet jag inte om jag orkat.

När jag kom dit var det inte så mycket folk där eftersom de renoverade två avdelningar. Första intrycket var att det var så himla tyst. Folk pratade lågt, rörde sig sakta och det var inga ljud, lite som ett kloster. Första dagen var det läkarsamtal och sjuksköterskesamtal för att lägga upp en behandlingsplan.

För mig innebar det antroposofiska läkemedel före varje måltid för att stärka kroppen, insmörjning av nacke och rygg, injektion med magnesium i smärtområden, helinsmörjningar, läkeeurytmi som du kan läsa om här. http://www.vidarkliniken.se/sjukhus/terapier/konstnarliga-terapier/lakeeurytmi/

Första dagarna var jag enormt rastlös, gick morgonpromenader, hade hög ångest, rökte för mycket. Hade enorma kramper i ryggen och fick så småningom väldigt svårt att gå. Fick en injektion mot smärtorna med bl.a. myrsyra och arnica som drog igång ett helvete i kroppen. Var så sjuk så jag inte ens kunde ha på mig skor. Värkte i varenda gen, grät floder. Tog inga värktabletter utan kände att jag ville försöka komma igenom detta ändå.

Sov väldigt dåligt men använde endast sömntabletter de två första dagarna. Min önskan var att försöka sova utan dem.

Deltog i läkeeurytmi men kramperna i ryggen blev bara värre.

Första veckan var som sagt väldigt jobbig. Enligt läkaren så var det bra att jag mådde så himla dåligt eftersom det innebar att det skedde en förändring i kroppen.

Saknade min hund enormt och när de kom på besök på söndagen hade jag enorm ångest.

Andra veckan tog vi bort min blodtrycksmedicin då jag legat lågt i tryck och gärna vill bli av med den. Behandlingen ändrades även eftersom jag var så pass dålig. Bort med läkeeurytmi och in med medicinska bad, rytmisk massage och ingefäraomslag.

Jag började bli väldigt hudlös och minsta avvikelse gjorde mig väldigt stressad och ledsen.

Efter ungefär 10 dagar så blev jag otroligt trött. Har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Gick som en zombie mellan säng, behandling och mat. Det fanns ett syfte med att bli så trött, att komma ner i grundtröttheten den man aldrig tillåter sig själv att vara i. Känslan var ganska skön när jag väl accepterade den.

Dagarna fortsatte med vila, vila och ännu mer vila. Fick besök även denna söndag och då kändes det mycket bättre. Hade inte saknat man och hund lika mycket utan gillat läget med att vara borta.

Efter drygt 2 veckor började jag ledsna på vara på VK. Tyckte inte att jag fick ut så mycket av det och att jag inte hade blivit bättre. Dessutom hade jag väldigt lite att göra. Jag tog upp detta med dem och enligt dem så skulle förändringarna komma efter ca 2-3 månader då min kropp hade kommit mer i balans. Vi får väl se hur det blir med det.

Att leva utan TV, dator, telefon mm har gått över förväntan. Inser att just dessa saker är otroligt stressande. Det gick även bra att äta mest vegetariskt även om jag mot slutet saknade kött.

Väl hemma så har det varit svårt att komma in i rutiner igen. Bara att telefonen ringer stup i kvarten har varit jobbigt. Jag höll mig borta från dator, tv, folk i början och har sakta men säkert börjat komma in i allt igen.

Folk uppfattar mig som lugnare nu, att jag inte verkar ha lika ont. Sjukgymnasten tycker att jag är mjukare i lederna och jag själv känner att jag mår lite bättre.

Tyvärr så måste jag nog börja med blodtrycksmedicin igen då trycket låg högt i förra veckan. Ska göra en långtidsmätning och se vad den säger men jag har haft mycket ont i huvudet och inte den vanliga huvudvärken som kommer från nacken.

Uppehåll för rehab

Har legat i en "härlig" sommarförkylning i veckan. Lungorna har jag nästan hostat upp.

Måste försöka ta mig i kragen och packa för rehaben.
Vad ska man ta med för att vara borta i tre veckor?! Plockar och stökar ned så nu är huset fullt med utspridda grejer och jag får ingen struktur trots listor. Ja, ja det ordnar sig säkert.

Jag kommer inte att blogga eller att ha möjlighet att läsa era bloggar eftersom det inte är tillåtet med dator eller mobil. Möjligtvis kommer jag att smita iväg och skicka något tweet @lisakraftverk eller så kan ni skriva till mig.

Det hela känns både skrämmande och spännande. Värst blir nog att vara borta från hunden. Har aldrig varit borta så länge från henne.
Jag hoppas att de kan hjälpa mig att må bättre i min kropp så jag slipper ha så ont och få lite mer energi.

Vi hörs i slutet av augusti och jag önskar er alla en skön sommar!

Äntligen

Veckan började som den föregående slutade. Vila, vila och mer vila.

Under helgen har jag uppnått något som jag har kämpat för i många år men som på ett eller annat sätt fallit på målsnöret.

Jag har fått min champion. Hunden tog sitt tredje cert och blev SE UCH.
Jag är grymt nöjd och glad. Grät en del glädjetårar efter att hon fick sitt championat.

Anledning till att jag inte skriver ut hela namnet och rasen är för att min blogg är min ventil och jag vill inte att vissa personer ska hitta den.

Uppvarvad

Fortsatt rätt bra dagar. Började känna mig väldigt uppvarvad på gränsen till hypoman i slutet utav veckan. Tur i oturen så la kroppen av. Hade väldigt svårt att gå och då kan man inte flänga runt och göra en massa saker för att lugna ångesten.

Igår "drogade" jag ner mig ordentligt enligt läkarens order. Sömn är det viktigaste när man är på väg att slå över. Var inte vaken många timmar och idag känns det bättre. Inte lika rastlös och ångestfylld.

Bra dagar

IBS lugnade ner sig i mitten av veckan och jag har för första gången på mycket länge haft energi, varit glad och orkat med men framför allt inte haft så ont eller mått skit psykiskt.
Var på hamam och blev ompysslad. Så skönt, rekommenderas verkligen.
Jag har kunnat storhandla själv även om det är ett helvete och släpa runt kundvagnen. Undrar när de ska uppfinna en som inte är så tung.
Pysslat en del hemma med sånt som är "normalt" för de flesta dvs. laga lite mat, vattna blommor, tvätta ett par maskiner.
På lördagen träffade vi några vänner och åkte på en dagstur till Eckerö. Visst var jag trött igår men inte som jag brukar vara efter att umgåtts med folk och vistats bland hysterisk mycket folk.
Helt klart några av mina bästa dagar på väldigt länge.

En vecka av smärta och utmattning

Har mest legat i fosterställning med vetekudde på magen. Hela jag har varit utmattad och det har värkt i varenda cell. Värst har dock magen varit. Får skov av IBS mellan varven och då får jag väldiga kramper i magen.

Funderar dock på om jag ska försöka åka iväg på ett hamam i Upplands Väsby för lite lyx i veckan.
Jag har varit där förr och var jättenöjd. De har visst gå 2 betala för en nu i juli. Får se om jag kan få med mig någon.

Sällskapsbakis

Hej och hå vad trött jag är och ont jag har.
Två dagar var min familj här. Mysigt midsommarfirande med allt vad det innebär.
Men vad det tar på krafterna, vara social, fixa med mat även om vi hjälps åt osv.
Har haft två "bakisdagar". Bara legat i soffan och glott på TV.
Jag önskar att jag kunde få lite mer kraft. Känns inget roligt när man alltid ska "straffas" för man har gjort något som är normalt för andra.

Dax att prova annat

Jag har fått förmånen att vistas 3 veckor på Vidarkliniken i sommar.
Eftersom vintern dels har varit fruktansvärd rent smärtmässigt och då jag fått beskedet att man inte kan/törs operera mina diskbråck i nacken så bad jag min husläkare om en remiss dit.
Trodde aldrig att de skulle ta emot mig men det gjorde de.

Känns både skrämmande och spännande då de har ett helt annat tänk gällande synen på behandling, mat mm än den traditionella sjukvården.
En del har jämfört Vidarkliniken med Hogwarts med tanke på de antroposofiska läkemedlen.
Men jag tänker som så att så mycket mediciner som jag har provat och stoppat i mig under åren och bara blivit sämre så kan det ju inte göra så mycket skada. Funkar det inte så har jag i alla fall provat. Och funkar det så blir ingen gladare än jag.

Det kommer att bli tre veckor utan TV, radio, mobil och dator. Undrar hur man ska klara det.
Blir säkert jobbigt i början men jag vänjer mig nog. Håller redan nu på att vänja mig av med att ägna mycket tid åt dessa ting fastän det dröjer mer än en månad innan jag åker. Svårt är det eftersom jag okynnessurfar en del på mobilen.

Jag kommer naturligtvis skriva i bloggen innan jag åker och under tiden så kommer jag nog smita iväg och skicka ett och annat tweet.

Tandvårdsstöd

Två månader har jag hållit på med alla komplikationer efter visdomstandsoperationen.
Nu kanske jag äntligen få må bättre.
Det hade blivit ännu jobbigare om jag hade varit tvungen att betala allt själv med jag har sk. tandvårdsstöd vilket innebär att det går på högkostnadskortet.

Jag har sett i kommentarerna att ni är några stycken som inte har råd att gå till tandläkare och rekommenderar er att kolla upp detta. Jag fick hjälp av min tandhygienist som kontaktade biståndshandläggaren i kommunen.

Har man varit inlagd på psyk och/eller äter mediciner som påverkar munhälsan, mår dåligt så man missköter sina tänder kan det vara möjligt att få det beviljat. Stå på er kolla vad som gäller i eran kommun/landsting.

Ger upp snart

Tillbaka hos tandkirurgen idag, igen. Vet inte för vilken gång i ordningen. Orkar inte räkna längre.
Vill bara att helvete ska vara över. Orkar fortfarande ingenting och varje dag är en kamp.
Har fått någon slag flunsa oxå förmodligen för att penicillinkurerna har slagit ut immunförsvaret.
Ville bara ge er en uppdatering och tala om att jag lever.

Utslagen

Vill bara tala om att jag lever även om det är knappt.
Helvetet är inte färdigt än. Har varit till tandläkaren flera gånger. Spolat, skurit upp, tagit bort lös tandbit mm. Orkar snart inte längre. Mår väldigt dåligt och det ger sig inte. Penicillinet har slagit ut hela kroppen.

Jävla skit

Nu bråkar det efter visdomstandsoperationen igen, mer än 4 veckor efter. Svullen som en hamster och skitont. Ny penicillinkur och förmodligen måste de öppna och skrapa nästa vecka.
Är så himla less. Kan inte ens njuta av solen pga. penicillinet. Man får ej vistas i solljus.
Usch och blä :-(

Att bryta

Var och tävlade i helgen igen. Tyckte att jag var ordentligt förberedd men det gick åt skogen.
Jag bröt tävlingen. Fanns ingen energi hos hunden alls trots att hon var på banan dagen innan.
Känns som ett väldigt misslyckande men jag tyckte inte att det var schysst mot henne att fortsätta. Ställde även in tävlingen dagen därpå.
Förmodligen var det för varmt så jag tänker inte tävla mer förrän det blir svalare ute.
Jo, förresten har en tävling inbokad men den åker jag inte på om det fortsätter att vara så här varmt.

Komma vidare

Okej, jag skulle inte ha åkt och tävlat i lördags om jag tittar på det så här i efterhand.
För det första är jag inte frisk från operationen så jag var inte på topp. För det andra vräkte regnet ner och min hund tycker verkligen inte om regn och blev kall och stel. För det tredje man ska inte tävla på dålig energi utan avbryta om det inte känns bra.

Jag åkte naturligtvis ändå. Tänkte att ångestdjävulen inte skulle ta mig. Bra träning för mig själv men ur hundens vy var det nog det sämsta jag kunde göra.
Nollade på flera moment, hunden jätteseg och domaren tyckte hon såg halt ut.
Undersökte henne hemma sen och hittade inget, förutom en minimal svullnad i ena hasen som var borta dagen därpå så jag tror den uppkom av det dåliga vädret.
Däremot var hon hård i magen på kvällen och hur lätt är det att prestera om man inte får skita.

Jag har i alla fall kommit så långt med mig själv att jag inte blev ledsen och besviken utan skrattade åt hur dåligt det gick och ser vad jag kan gör annorlunda nästa gång.

Problemet nu är att jag nojar lite/mycket om att hunden är sjuk på något sätt.
Hon har ingen feber, är inte halt, äter och dricker. Förmodligen är det efterdyningar efter löpet som gör att hon är seg.

Detta är min stora nemesis. Måste komma vidare där.
Hundar blir sjuka, hundar dör och ibland kan man inte förklara varför.
(För er som inte vet så förlorade jag en hund som verkade vara helt frisk till dagen innan jag var tvungen att ta bort henne. Jag har inte riktigt förstått varför hon blev sjuk och anklagar mig själv för att ha missat något väsentligt. Hon blev bara 2 år.)

Smärtvan

Är man van vid smärta så är man.
Var tillbaka till tandläkaren igår som undrade varför jag inte hade kommit tidigare.
Infektion och skit i såret. Blev spolning och kortison samt en kur penicillin.

Hoppas verkligen att det vänder nu.

Livstecken

Skulle aldrig ha skrivit att det gick bra med operationen. Har mått så dåligt. Först nu i helgen kunde jag äta lite vanlig mat. Låg, ledsen, inte alls pigg och fortfarande ont i käken.
Som ni vet har jag fibro också förutom alla psykiska sjukdomar och den blev ju inte bättre av det här helvetet.

Jag ber om ursäkta för att jag inte har kollat era bloggar eller svarat på kommentarer.
Det har liksom inte funnits ork till det. Jag återkommer när jag orkar och jag har inte glömt er.

Mindre vis?

Tillbaka igen efter några dagar i tablettdimma pga smärta. Har varit hos käkkirurgen och opererat ut en elaka visdomstand.
Den satt på tvären så det blev både borrande i käkbenet och krossande av tand.

Snygg är jag inte, uppsvullen som en fotboll och blå långt ner på halsen.
Synd att jag inte ska på maskerad för jag hade inte behövt klä ut mig.
Liknar en zombie ;-)

Överlag gick det iaf bättre än vad det gjorde förra gången. Kan dock inte öppna munnen så det är flytande och småbitar av lätt mat som jag får äta. Längtar grymt mycket efter en blodig biff.

Jag gjorde det!

Jag utmanade ångestdjävulen och gick ut och tävlade. Fan vad bra jag är!
Inga toppresultat men helt ok för vara första gången. Nollade ingenstans.
Nu är jag taggad och har anmält mig till ny tävling i maj.

Var hög på livet när jag kom hem, kändes som jag hade vunnit allt och så är det ju nästan. Jag har ju vunnit över ångestdjävulen.

Behålla fokus

Tyckte att jag hade kommit långt med min mentala förberedelse inför tävlingen i helgen.Kände lugnet och att jag tar det för vad som det som blir.

Men så ringer pappa från utlandet och berättar att han har hamnat på sjukhus.
Förmodligen operation av diskbråck idag eller imorgon.
Pang, råångest igen. Hur ska jag kunna koncentrera mig på tävlingen då?

Måste försöka behålla fokus. Kan ändå inte göra något här hemifrån och jag känner att jag måste genomföra tävlingen för min egen utvecklings skull.
Att komma över min skräck för att misslyckas och få panikångest på plan.

Slagit sig i huvudet eller?!

Fick ett samtal från den s.k bästa vännen idag. Har hon slagit sig i huvudet eller?!
Hon har inte ringt till mig på månader utan jag har ringt någon gång då och då men slutade för ett par månader sen.
Undrar om mina hemska tankar om henne fick henne att ringa ;-)

Frågade om tjejkvällen men fick bara bortförklaringar.
Inga frågor om hur jag har det utan det var bara jag som frågade om hennes liv.
Har inte så mycket till övers för henne längre, inser jag.

Ofokuserad

Kan inte koncentrera mig, så ofokuserad.
Måste lägga upp schema varje dag för att få dagen att gå och det är långa dagar eftersom jag inte sover som jag ska.
Hoppar från det ena till det andra. Gör för mycket, gör för lite.
Kollar internet stup i kvarten från mobilen. Kan inte koppla av.

Jävla långhelger

Har överlevt denna långhelg också. Gillar inte långhelger alls. Det är då ensamheten känns som störst. Alla verkar ha mysiga fester och ha hur kul som helst.
Här har det bara varit vi.
Mina föräldrar kom över som allra hastigast på påskafton och åt lunch men annars har det inte hänt ett skit. Telefonen har varit tyst och vädret skit så det har inte funnits något att gör ute inför våren.

Ångestdjävulen och fibrokroppen har inte heller varit snälla och sömnen får jag inte ordning på.

Som om jag inte fanns

Jag har skrivit om det förr men jag är så besviken, ledsen och arg.
Min sk. bästa kompis har ju dragit sig undan sedan jag blev inlagd och sedan fick mina diagnoser.
Jag är ju inte konstigare än innan. Jag har ställt upp för henne i vått och torrt i över 20 år men det är ju uppenbarligen inte ömsesidigt. Hon frågar inte ens hur jag mår de få gångerna vi pratas vid numera.

I helgen så hade de tjejträff och jag var inte bjuden. Läser om det på fejjan.
Det är som om jag inte fanns.

Att utmana sig själv

Nu är det gjort! Har anmält hunden till Lydnadsklass 1 i slutet av april.
Hoppas nu bara att hon inte börjar löpa.

Har länge tänkt att gå ut på lydnadsplan och tävla men ångestdjävulen har stoppat mig. Nu ska den inte stoppa mig längre.
Jag ska tävla med hunden. Det får gå som det går men ut på plan ska jag.

Doktorns order

Var till min psykdoktor igår. Har stränga order att få ordning på min sömn.
Han sa det så många gånger så att till slut började jag skratta och sa att du har ju sagt det x antal gånger men han menade att jag kan inte höra det för mycket.
Ska äta atarax i några dagar och har jag inte sovit ordentligt så sätter han in knockoutpiller på måndag.

I natt har jag sovit sådär så det blir till att höja ataraxen i kväll.

Skit var det här

Jobbiga dagar, mycket värk och migränen från helvetet.

Har inte gjort många knop förutom promenad med hunden.

Har fått besked om att jag inte kommer att bli opererad i mitt diskbråck i nacken. Två olika ortopedkirurger har tittat på röntgenbilderna och tycker att det är allt för stor risk med operation. Kan bli mycket sämre eller så kan jag bli förlamad så det är bara att leva med eländet.

Inte heller får jag några pengar från något försäkringsbolag. En massa övergångsregler o annat tjafs. Så jag förblir fattig också.

Kram från en gnällig Lisa

Internationella sömndagen

Jag bara undrar är den till för oss som inte kan sova
eller för de som kan sova ;-)

Hallelujamoment

Jag har sovit!!!
Nästan 10 timmar med bara korta uppvak.
Så glad och utvilad idag.
Vad gör det att snön vräker ner och våren får vänta. Jag har sovit!!!

Håller mig på mattan

Propavannätter.
Det har det blivit denna vecka för att kunna sova alls.
Det är inte meningen att man ska vakna flera gånger per natt när man tar propavan men jag har lika fullt vaknat efter ca 2-3 timmar och legat vaken 1-2 timmar för att sedan somna om igen och vakna, somna osv.
Väldigt obehagligt då kroppen är helt bort medan huvudet går på helvarv. Har fått hålla mig i väggen när jag gått till toa för att inte ramla omkull.

Veckan har bestått av rutiner och att försöka varva ned.
Jag har aktiverat mig och hunden en hel del denna vecka.
Vet inte vem som är mest slut, hon eller jag ;-)

Blev så inspirerad av en nätvän så nu har jag ägnat hela förmiddagen åt att städa mina papperslådor.
Nu måste jag tvinga mig själv att vila så det blir inte mer än lite träning och promenad med hunden sedan ska jag ägna dagen/kvällen i soffan framför TV:n

Att landa

Jag har inte kommit till sans för att kunna skriva i min blogg eller läsa era förrän nu. Jag har svävat högt i luften för första gången sedan flera år på gott och ont. Har fått massor gjort som verkligen behövdes göra men har också spårat ur.

Alkohol brukar jag inte dricka särskilt ofta eller mycket men den här gången har det blivit ett par fyllor varav en rejäl. Då åkte telefonen fram, har ringt till en massa folk och surrat eftersom jag har varit så glad och uppåt. De flesta samtal minns jag vad jag pratat om men inte alla. Detta har gett mig grov ångest. Har ringt och bett om ursäkt för mitt beteende till de som jag kommer ihåg.

Var till min psykolog och pratade om detta. Hon var väldigt förstående och tyckte att jag kanske överdrev en del för så farligt var det inte och hon upplevde inte mig som särskilt speedad när jag var där.

Jag kommit ner på jorden igen och försöker göra allt för att reparera de skador jag har förorsakat min kropp. Den tål inte att jag går upp så mycket i varv. Smärtorna är hemska men det kände jag inte när jag var uppe i det blå och dessutom packad.

Nu är det sömn, motion, mat och rutiner som måste på plats igen. Att inte överboka och hålla mig på mattan för att inte gå i taket igen eller hamna i en depression.
Det som är gjort är gjort och går inte att få ogjort och jag måste släppa skammen och ångesten över detta.

Tampas med Ångestdjävulen

Har varit lite hypoman sedan sist jag skrev. Fick ordentligt mycket gjort och lyssnade inte på kroppen. Det resulterade i svåra smärtor och väldigt hög ångest.
Nu jobbar jag hårt på att komma ner på marken igen men det är svårt.
Får vara lite "tacksam" över att jag har en kropp som är trasig för annars skulle jag nog vara högt uppe i luften fortfarande.
Nu försöker kroppen skaka ur sig all ångest och jag kan inte få ur den genom att aktivera mig för kroppen säger stopp.

Stämningsdagbok o medicin

Sitter och tittar igenom min stämningsdagbok som jag började skriva våren 2009 då jag fick diagnosen bipolär 2. Misstanken hade funnits i något år men det var först då diagnosen kom. Depression har jag haft sedan tonåren och förmodligen min bipolära sjukdom också.
I stämningsdagboken har jag kryssat i stämningsläge, hur mkt jag har sovit, nivå på ångest, oro, irritation, vilka mediciner jag har tagit osv.
Inser att jag mår bättre psykiskt nu än bara för ett år sen och detta utan psykmedicin förutom lite oxascand ibland och mina sömnmediciner.

Det var runt påsk förra året som jag sa stopp ang. psykmedicinering.
I ca 11 år har jag proppat i mig i stort sätt allt som finns på markanden, vad gäller antidepressiva, stämningsstabiliserande mm. Detta med väldigt litet eller inget resultat.
Jag har blivit bättre en kort stund och sen har det bara blivit sämre trots höjningar och diverse ”cocktails” samt fått fruktansvärda biverkningar som har försämrat mig ännu mer fysiskt och psykiskt. Jag har även varit inlagd ett par gånger och fått ECT och anafranildropp som endast hjälpte för stunden.

Till slut sa flera utav mina läkare att jag är medicinresistent.
Detta är inget man pratar om så mycket i Sverige utan här ska man bara stå ut med alla biverkningar och dåliga resultat. I Sverige säger man att ca 5 % av befolkningen inte blir hjälpt utav dessa mediciner medan i England så är det så mycket som 20 %, så sanningen ligger förmodligen någonstans mittemellan.

Det finns forskning på att höga doser av Omegafetter och D-vitamin kan hjälpa både ”psyket” och värken så jag äter en hel del sånt. Kanske är det som har hjälpt till en del eller så har det en bra placeboeffekt.

Självklart väntar jag på att det ska komma nya mediciner som jag kan prova eftersom jag fortfarande inte ligger på någon slags normalnivå, sover dåligt och har mycket ångest men topparna och dalarna är inte lika höga och djupa. Men på det stora hela så är jag betydligt jämnare i humöret om jag jämför med tidigare år.
Så det där med stämningsdagbok är inte så dumt eftersom jag själv inte har något minne längre och har svårt att komma ihåg det som hänt, framför allt att se skillnaden på när jag är "låg och hög". Även om den i vissa perioder som den är extremt jobbig och fylla i.

Längtan

efter att vakna utsövd och utan värk. Att inte behöva planera minsta detalj för att orka med. Att kunna åka på spotanbesök till någon, äta middag ute utan att behöva må skit i flera dagar.

Det som för andra är en skitsak är för mig ett helt projekt.
Har överansträngt mig i helgen genom att hälsa på en vän som precis har fått barn. Det innebär att söndag blev en dag i sängen. Blir liksom helt less på detta.

Är så tacksam

för att jag just nu har en frisk och pigg hund. Peppar, peppar, ta i trä.
Det är många runt mig som har sjuka hundar, förlorat sina hundar eller måste omplacera dem av en eller annan anledning. Känner så med dem.

Är så glad över min gulla, min livlina.

Alltid samma sak

Vi hade gäster på middag i lördags och som vanligt blir jag "straffad" med sängeläge i två dagar och grym inflammation i nacken med tillhörande migrän.

Jag är så less på att jag inte ska orka sitta och ha trevligt i några timmar utan att kroppen ska strejka i flera dagar efteråt. Det känns så orättvist.
Önskar verkligen att nacken går att operera. Kanske får jag komma till en ortopedkirug, väntar på svar men antagligen törs de inte gå in i nacken.

I natt sov jag

Glömde att jag hade druckit två glas vin till maten och tog min insomningstablett i alla fall.
Gud så gott jag har sovit, 6,5 timme utan att vakna en gång. Det har inte hänt på hur länge som helst.

Det är ju inte att rekommendera och jag brukar vara noga men igår gick det på ren rutin ihop med tandborstningen.

Idag får vi gäster.
Hoppas jag orkar med och att ångestdjävulen inte bråkar så mycket som den har gjort de senaste dagarna.

Ha en skön helg!

Krypande, krälande

ångestdjävulen är rätt jobbig idag.
Antagligen för att jag måste ge mig iväg hemifrån i snöovädret med bilen.
Har avbokat min tid hos frissan så många gånger nu så jag kan inte göra det igen men fortsätter det snöa så här kan det bli svårt att ta sig härifrån.

Har avverkat både promenad och streching på hunden måndag och tisdag.
Lagade till och med middag igår till maken.
Duktiga jag :-)

Less

Börjar bli riktigt less på hostan nu. Blir inte så mycket gjort. Är så trött hela tiden för att jag inte sover ordentligt. Har varit ute lite men direkt börjar hostan.

Gubben körde första backträningen med hunden i lördags. Själv tittade jag bara på eftersom jag inte har någon ork.
Under veckan ska jag dock försöka ta träning och streching själv för annars blir det så långa dagar för gubben. Det får bli som det blir.

Rastlös men utmattad

kan man vara det?! Jag är det i alla fall.
För rastlös för att vila men för utmattad för att kunna koncentrera mig på någonting.
Hoppar mellan tidningar, tv, dator och allt blir bara blaha.

Den jävla influensan sitter fortfarande i. Hostar som en tok så fort jag anstränger mig och gå ut är inte ens att tänka på för då kommer lungorna upp. Annars brukar nästan alltid en promenad göra att jag känner mig bättre i psyket.

Tillbaka igen

Nu börjar jag vakna till liv efter snart en vecka med hög feber och hostan från helvetet. Det var en riktig influensa jag åkte på.
Är så tacksam över all hjälp jag har fått från min vän som var här i helgen och mina grannar som har gått ut med hunden och kommit med mat till mig i feberdimman. Vet i skogen hur det hade gått annars.

Nu gäller det bara att samla kraft för att komma tillbaka på banan igen, är väldigt sliten.

Ska försöka läsa i kapp bloggar idag. Har inte varit ute på datorn på över en vecka.

Ps. Har äntligen fått svar om mitt bröst. Allt var OK! Ds.

Däckad

Efter veckor av mer smärta än vanligt så har jag dessutom fått influensa. Detta tär ännu mer på min redan svårt slitna kropp.
Ligger helt däckad och är endast pigg den lilla stund som tabletterna hjälper lite.

Just nu försöker jag hitta en lösning med hunden då jag inte kan gå på promenad utan att hosta ihjäl mig. Gubben åker bort tors-sön så det måste lösa sig på något sätt.

Vi har 2000 kvm inhägnat men hon måste ju få springa i skogen också tycker jag. Få stretching och träning. Kanske inte hela världen om det blir några dagars upphåll men vi har ju fått så fina resultat och det vill jag ju inte sabba.

Stor fördel med att vara så fysiskt slut är att psyket och ångestdjävulen håller sig på en balanserad nivå, så det finns något positivt i eländet.

100 %

så mycket hade rörligheten förbättrats i det ena bakbenet på hunden, från 30% till 60% och nästan lika mycket på det andra. Hundfysioterapeuten var väldigt nöjd med resultatet.
Gubben har kämpat på bra med träning och strechingen då jag inte har kunnat pga värk.

Återbesök om ca 2 månader men innan dess måste vi hitta en bred, brant, lång backe och köra backträning 2 gånger i veckan för att bygga muskler.

En ljuspunkt i helvetet

Äntligen har jag fått besked från FK.
Jag får sjukersättning!
En stor sten har fallit från mina axlar.
Jag läst brevet många gånger idag. Tror inte riktigt att det är sant.
Om jag inte ätit så starka värktabletter hade jag firat med skumpa.

Handlös

och armlös. De funkar inte, mina armar och händer. Värker, tappar saker, domnar.
Har varit en grymt jobbig vecka värkmässigt. Idag är det något bättre. Har inte kunnat skriva något tidigare, nu kör jag pekfingervalsen. Är så sjukt less på att alltid ha ont.
Fick jag välja bort något av mina diagnoser så är det värken jag skulle ta bort även om ångestdjävulen bråkar rätt mycket men den är på något sätt lättare att leva med än den jävla värken.

Bröstcheck

Det var en väldigt lång dag igår.
Blev väl bemött på mammografin. De visade stor förståelse för att jag hade så ont i min nacke och armar och gjorde allt för att det skulle gå lättare för mig.
Tänk om man alltid fick möta såna vänliga människor i vården.
Det blev en hel del undersökningar. Först bilder sedan ultraljud och punktion.
Får svar inom två veckor.

Diskbråcket bråkar

Jag får ju aldrig var pigg och må bättre någon längre stund.
Vaknade i lördags morse utan fungerande armar. Nerven i nacken där diskbråcket är bråkar som tusan och gör i sin tur att jag tappar mina armar och får sjukt ont i huvudet, nacken, axlar och armar.
Sängläge och värktabletter, så har min helg sett ut. Har varken kunnat kolla på tv eller pilla i datorn utan bara ligga still i ett mörkt rum och försöka vila bort värken.

Idag måste jag tvinga mig själv upp för att ge hunden sitt. Gubben tog det i helgen.
Måste även försöka tvätta håret då jag ska på undersökning i morgon och är väldigt flötig i skallen.

Är väldigt nervös för imorgon. Jag har hittat en knöl i bröstet för ett bra tag sen men inte tagit mig till läkare med den men när jag var på gyn så visade jag den för läkaren och ska på mammografi imorgon för att kolla upp den.

Ångestdjävulen har lugnat sig lite

Har haft ett par dagar nu som ångestdjävulen inte har bråkat så mycket.
Jag hoppas och ber att jag får fortsätta få minskad ångest.

Har som ett inofficiellt nyårslöfte bestämt mig för att vara mer öppen och ärlig om mina psykiska sjukdomar.
Det är så jobbigt varje gång någon frågar, vad jobbar du med och jag bortförklarar eller säger mitt gamla jobb. Har faktiskt berättat för 2 stycken nu.

Vi har varit med hunden på koll hos fysioterapeuten. Tog ordentligt på min fibrokropp att hjälpa till vid genomgången av henne. Var faktiskt helt slut fysiskt på kvällen och inte av ångest.
Resultatet av kollen var kanske inte så upplyftande men jag vet att det mesta går att få ordning på med mer muskler och stretching.
Det finns ju dem som inte tror på detta sätt och inte förstår hur jag med min värkkropp kan stretcha henne men det handlar om max 5 min och då får jag bita ihop. Vad gör man inte för sin gulla?!

Igår var jag på ett välbehövligt besök hos sjukgymnasten efter övningarna dagen innan.
Skön promenad i solen och en god middag på kvällen. Minns när torsk var skolmat och lax var lyx men nu är det ju tvärtom.

Idag så skiner solen igen så vi tänkte packa varm choklad och ostmackor och ge oss ut i skogen. Sen ska vi försöka plocka bort julen, nyser ihjäl mig snart av granen.

Dåligt slut och början

Nyårsafton slutade på samma sätt som de två senaste åren.
Somnade före tolvslaget, hade sjukt mycket ångest och tog en sömntablett.
Trodde att jag skulle vakna för att gå upp och ta hand om hunden när de pangade på som mest men var stendöd. Brukar inte bli det annars, vaknar hur lätt som helst men spänningarna, ångesten och sömntabletten gjorde väl sitt till. Som tur var fanns husse på plats men eftersom hon är en mattehund så vet jag inte om det hjälpte så mycket.

Igår sköt några ungar här hemma och då var hon jätteorolig och ville inte gå ut alls och kissa på dagen.
Mår skitdåligt över att jag inte var vaken på nyår för att hjälpa henne igenom tolvslaget.
Jag vet att det inte finns mycket att göra åt det nu men jag har dömycket ångest för att jag är en sån dålig matte.

De första dagarna av detta år har jag sovit mer än jag har varit vaken. Totalt knäckt, som i koma. Bara varit uppe och ätit lite. Måste försöka komma ut idag.

Tack för era kommentarer. Har inte orkat som ni kanske förstår att läsa och kommentera era bloggar, ska försöka göra det idag.

Uppdatering av dagen;
Hunden är nog inte förstörd. Rymde idag på promenaden och väntade så snällt på matte när jag kom hem ;-)
Är nog bara min ångest som spökar och får mig att se allt som värsta tänkbara. Vet att husse skötte allt bra på nyår.