Lita på magkänslan

Nu har det som inte får hända hänt. Min hund har gett sig på en annan hund. Jag kände redan när jag åkte iväg att det kanske inte var världens bästa dag att åka och träffa andra hundar inomhus dels pga. kommande löp och för att jag hade dålig/svag energi.
Jag lyssnade inte på min magkänsla utan blandade ihop den med Ångestdjävulen och Ångestdjävulen ska jag alltid jobba på att besegra.

Det gick bra i början. Hon snäste mot någon hanhund som var för närgången och jag konstaterade att löp var på gång.

Jag kopplade upp henne. Magkänslan säger till att vi kanske borde gå men jag ignorerar. Sedan kom en person och kliade på henne och hon ligger på rygg. Jag släpper på kopplet eftersom personen som kliar henne verkar ha allt under kontroll.

Ser sedan två hundar som stirrar på henne som sedan vänder om. Återigen ignorerar jag magkänslan/ intuitionen. När personen slutar klia på henne, rusar hon upp och ger sig på en av de stirrande hundarna som är av mindre sort, gammal, nästan blind och döv. Skulle ha sett att personen inte hade full koll. Hon är mitt ansvar och jag kan bara lita på mig själv när det gäller henne. Jag får ta i ordentligt för att få henne att släppa. Jag tar ut henne och vi kollar den andra hunden, som tur inte har blivit skadad förutom lite ömhet.

Då kommer chocken för mig. Jag är så ledsen och upprörd, känner skam och skuld. Känner mig som världens sämsta hundägare. Tänker på alla tänk om, skadad, död, polisanmälan, avlivning osv.

De andra tycker att, visst var det hemskt det som hände men hänt är hänt och sånt händer. Jag å andra sidan tycker att sånt inte ska hända.

Jag trodde att jag åkte för att öva mig själv (inte hunden) genom att försöka vara lugn och ignorera ångestdjävulen i en konstlad situation.

Livet ville ha en snabbare lösning och inte den jag hade väntat mig men så här i efterhand kanske det var det bästa som kunde hända.

På något konstigt sätt har händelsen fått mig att äntligen släppa taget, att kapitulera.

Att inte längre vara rädd för det värsta som kan hända för det har nämligen suttit i mig i flera år och är inte egentligen kopplat till denna hund utan till en annan hund.

För fyra år sedan förlorade jag en hund som var till syntes frisk fram till den dag jag tog bort henne då hon blev akut sjuk. Hon gjorde en del utfall och jag kände att jag inte kunde lita på henne. Utfallen har jag förstått i efterhand berodde på att hon hade ont och inte ville ha någon annan hund nära. Hon hade för övrigt inte på något sätt visat tecken på sjukdom men jag klandrade mig själv otroligt mycket.

Dessa känslor förde jag över till nuvarande hund som kom hem endast 6 veckor efter förra hundens död. Jag blev dessutom väldigt sjuk under hennes första år och hon fick inte det stöd hon behövde från mig. Jag lagt över mycket av ansvaret på henne och utsatt henne för situationer för att jag själv ska träna bort Ångestdjävulen precis som det som hände häromdagen.

Det var ju absolut inte bra det som hände men det har fått mig att verkligen börja om från noll igen. Att släppa gamla skit. Att det är här och nu som gäller. Jag vet nu att jag ska lita på min magkänsla, att jag ska lita på min hunds signaler. Att hon kanske är lite grinigare runt löp och att då bör jag inte utsätta henne för pressade situationer.

Från och med nu så är det jag som alltid leder och hon ska inte behöva tvivla på mig och ta över ansvaret.