Sammanfattning av 2014

Jag är ledsen att jag inte har skrivit tidigare men som ni ser när ni kommer till de månaderna så kanske ni förstår. Är glad för att ni tittar in och bryr er.

Januari

Höll på att ta knäcken på mig själv med allt som hände hunden i december och efteråt med all ångest och oro som det gav. Kroppen var inte heller snäll.
Körde åt skogen då en fjäder gick av och åkte rakt in i däcket så det exploderade. Hade änglavakt.
Jobbigt med maken
Sjukgymnasten har fått hjärtinfarkt är borta på obestämd tid.

Februari

Kämpar med att få tillbaka hunden i skick igen efter allt som hänt.
Kämpar med att hålla mig själv på banan.
Hunden fick åter flytningar igen.
Går kurs trots att jag knappt orkar stå på benen. Fått ok från FK
Kämpar med oss

Mars

Körde årlig mellofest här hemma, riktigt kul i allt elände
Riktig urladdning hemma. Vi har det sämre än på många år.
Psykologen äntligen på plats igen
Får reda på att jag har venösa ödem dvs är inte tjock. Får hjälp med kompression
Bråkar om ersättning för alla utlägg i samband med tjuvparningen, 13 års vänskap tar slut i och med detta
Skriver prov och klarar det

April

Sjukgymnasten tillbaka
Bråkar återigen med kommunen om boendestödet
Det börjar ljusna på hemmafronten. Maken och jag har firat årsdag och gjort stan. Kändes som förr
Jag orkar och vågar åka bort till vänner med hunden samt sova borta. Hade kanonkul
Praktiserar som TL
Tar 1:a priset i LK2

Maj

Förlät Mamma
Min syster fortsätter bete sig illa
Kört hund o TL så mycket så att jag nästan har bränt ut mig men glädjen i att ha hund och tävla hund har äntligen kommit tillbaka efter all ångest och oro efter komplikationerna.
Träffat trevliga människor som delar med sig av sina kunskaper
Hypoman
Trasiga knän och bråkande kropp
Börjat göra naglar regelbundet hos en superbra tjej

Juni

Fortsätter kämpa med hundträning/tävling, utmanar mig själv och ångestdjävulen
Årliga båtresan med trevliga vänner
Rejäl förkylning, hostade sönder ett revben
Försökte hjälpa en vän som vill skada sig själv, polishämtning mm. Slutade med att hen sa upp bekantskapen med mig
Tråkig midsommar då syster är allmänt otrevlig trots att vi alla försöker bjuda till för barnens skull
Varvar mycket aktivitet med totalt sängläge
Bokar valp

Juli

Träffat diakon för att komma vidare i äktenskapet
Träffat coachen, åkte dit med hund, man och husvagn, mycket stort steg
Haft kusin med familj på besök, mysigt
Haft bästa hundkompisen till min hund här på mys, bus och middag
Tog 2:a första priset i LK2
Go vän med familj på besök
Hittat supermysig i camping och campade några dagar
Tränat och pratat hund med coachen som sov här en vecka
Badat massor
Varit med om värsta ovädret i hela mitt liv, skitskraj
Såg Alcazar på Grönan så bäst
Våteksem och vattensvans på älskade hunden

Augusti

Fått en hängmatta
Däckade både fysiskt och psykiskt efter en mycket hektisk juli
Tar hemskt illa vid mig av Robin Williams död. Känns nära i och med mitt mående
Hunden löper
En av mina bästa vänner från förr kommer en helg och allt är som förr. Helt otroligt roligt!

September

Övar på TL rollen
Valpsäkrar hemmet
Har ångest över att lämna bort stora hunden då vi ska åka långt och hämta valpen
Trevlig lunch hos granne
Borträknad från familjeaktiviteter återigen
Åker på en lång resa för att hämta valpen och det går riktigt bra och vi har väldigt roligt
Stora hunden hade det bra borta
Firar bröllopsdag
Hundarna kommer bra överens
Mycket ångest

Oktober

Bättre mellan mig och maken
Klarat TL provet
Miljötränar valp på diverse brukshundsklubbar när jag tävlar
Mycket ute i skogen med hundarna
Depressionen kryper sig på, allt blir nattsvart
Det enda jag orkar är att ta hand om hundarna och sova
Får hål i hornhinnan
Valpen blir halt

November

Mår dåligt över att valpen har så ont
Kontakt med världens bästa hundfysioterapeut
Kämpar med valpens rehab
Kämpar med mitt trasiga öga
Kämpar mot det svarta
Kämpar med min kropp. Får sprutor och medicin som jag inte tål
Tar mitt i allt äntligen vårt 3:e första pris i LK2 och blir LP3
Får positiva besked från FK, får handikappersättning
Valpen blir bättre men rehaben är lång
Valpen var på sin första utställning, inofficiell och blev BIR med HP

December

Ögat bättre

Stora hunden fattar nya moment snabbt
Valpen börjar fatta lite lydnad
De är bästa kompisar
Valpen får följa med till storstan och julmarknad
Oroar mig för vän som misshandlar sig själv
Stora hunden har ont sitt knä och går på medicin
Blir raderad av en sk. vän på FB då hen anser att jag gnäller för mycket. Skriver mycket sällan hur jag mår där det gör jag här. Jag är inte så sjuk anser hen att jag har rätt att gnälla.
Min syster förstör återigen en familjesammankomst. Får inte ens ett tack för allt arbete som vi la ner i mellandagarna.
Har inte brutit ihop över barnlösheten under julen i år.

Oj, vad ska man säga. Trodde att jag skulle ta det lite lugnare i år men inte. Kanske mitt mest aktiva år på mycket länge.

Jag har uppfyllt mina mål dvs tagit LP2, blivit TL, hämtat ny valp, trotsat ångestdjävulen gång på gång. Kämpat med mitt äktenskap. Blivit sviken vänner och syster men också hittat tillbaka till gamla. Vågat göra saker jag inte är bekväm med.

Ett mycket bipolärt år både på den mentala sidan och den fysiska.

Har många dagar varit ärligt, riktigt lycklig. Njuter och mår bra mellan dipparna. Känslorna har legat betydligt närmare. Både skratt, gråt och ilska. Kanske ibland lite väl hypoman men då har kroppen sagt ifrån och det har blivit neddrogning och sömn på läkarens inrådan. Börjar känna mitt psyke men inte min kropp lika bra.

Jag tackar 2014 för alla nya lärdomar goda som onda och välkomnar 2015 att bli ett gladare, busigare år med massor av nya erfarenheter.

Om jag sammanfatta 2014 med två ord så har jag VÅGAT och KÄMPAT!

Bipolär, jag?

Här glömmer jag bort att jag är bipolär och har en trasig kropp.
Körde på för hårt. Lång resa, ny valp, utbildningen klar, tävlingar mm.

Det blev för mycket. Det svarta invarderar. Har fullt upp att försöka hålla mig på mattan. Sova, äta och vara ute. Jag kämpar för livet just nu. Vill inte falla totalt.

Valpen fantastisk och min stor har enormt tålamod med henne.

Jag är tillbaka

Det har varit en jobbig sommar pga hettan. Jag har nog aldrig varit så sjuk i min EDS. Trots detta har jag kämpat med tävlingar och varit social. Hunden fick vattensvans och våteksem av allt badande och var tvungen att gå på pencillin. Detta tog ut sin rätt och under många veckor kom jag knappt ur säng än mindre har jag orkat blogga. Hjärnan och kroppen var så slut.

Nu till vad som hänt som är positivt

Vi har tagit vårt 2:a första pris i LK2
Jag har sett Alcazar på Grönan och det var kanon
Haft besök av vän med familj
Campat ett par dagar med maken och  hunden och det gick jättebra. Jag badade massor. Har inte hänt på många år i Sverige
Haft en hundkompis här som gav mycket tips om träning
Äntligen fått en hängmatta i trädgården
Återupptagit kontakt med kusin som var här i några dagar med sin familj
Min gamla bästis som jag ej har sett på 7 år kom och hälsade på över en helg
Vågat lämna bort hunden då vi reste för att hämtat valpen
Orkat resa långt i bil
Bättre mellan mig och maken
Fått hem min nya valp

Snabba ryck

Det gick visst fortare än jag trodde att ta tag i uppdateringen. Det åskade ute så jag hade bara datorn att pilla med då alla sladdar måste ut när det åskar här på landet.

 

När jag tittar igenom min lilla minidagbok dvs twitter så inser jag att det har hänt grejer. Jag känner åtminstone att jag lever. Aktivitet och roligheter har blandats med sängliggande och smärtor från h-vte.

Fick min första förkylning med hög feber på länge och höll på att hosta sönder ett revben.

En granne/vän brakade ihop fullständigt, har varit på gång länge. Jag och en annan vän till hen var tvungen att ringa polis som kunde ta med hen till psyk då hen inte ville åka själv. Tyvärr lyckades hen snacka sig ut och därefter har hen sagt upp kontakten med oss för att kunna fortsätta leva i misär och blanda vin och tabletter. Hen är inte mottaglig för behandling och jag har diskuterat med min psykolog som anser att vi gjort allt för att hjälpa men i och med att hen inte är behandlingsmotiverad så kan vi inte göra mer.  Men det känns i hjärtat.

Jag och hunden har kämpat på i värmen med både träning och tävling. Kontakten har blivit bättre och nu behövs bara lite högre poäng för ett 1:a pris. Kroppen har tagit mycket stryk men själen mår bra av detta.

Dagarna innan och efter träning/tävling eller andra aktiviteter har tillbringats sovandes alternativt i soffan på värmedyna med tens, värktabletter och värmedyna. Så groggy ibland att jag har fått synhallucinationer, inte kul.

Min syrra är värre än någonsin. Midsommar var inte roligt. Hon förväntade sig bara att vi skulle ha fixat allt och hörde av sig mitt i natten via sms (skiter i att jag sover dåligt) dagen innan de tänkte komma. Min systerdotter blir hunsad och säger jag något så blir hon förbannad på mig. Har bett pappa ta fighten då  han också ser detta och jag tror att hon lyssnar bättre på honom. Hade det inte varit för mina syskonbarn så hade jag bett henne fara och flyga.

Maken och jag ha varit hos diakonen i vår by då det inte finns någon familjerådgivning mitt i sommaren. Fick en del med oss. Ska tillbaka på tisdag 3 veckors semester sliter när allt inte är hundra.

Börjat med ansökan om handikappersättning.

 

Gör naglar regelbundet. Vilket kanske är lite fåfäng men jag blir glad när jag ser mina färggranna naglar.

Varit iväg med husvagnen ett dygn med hunden, hem till en gammal hundkompis. Funkade jättebra och fick en massa träningshjälp med hunden.

Tacksam för alla proffs som vill coacha och hjälpa mig vidare i min träning.

Umgåtts med kusin och familj som jag bara har träffat två snabbsvängar på 30 år. De var här över en helg. Kul men blev mycket trött trots att de var i storstan under dagarna.

Träffat bästa hundkompisen och firat henne i efterskott med god mat och hundmys hemma hos oss.

Tackat ja till valp i höst. Ska bli så spännande om allt går vägen.

Har många dagar varit ärligt, riktigt lycklig. Njuter och mår bra mellan dipparna. Känslorna är mycket närmare just nu. Både skratt, gråt och ilska.

Kanske lite väl nära skov ibland men då blir det neddrogning och sömn. Börjar lära mig mitt psyke men inte min kropp.

Jag är ok

Vill bara berätta att jag är ok, att jag är ganska glad men livet snurrar lite väl fort och det har hänt lite för mycket. Ska sätt mig med en dag och sammanfatta.

Kram kära vänner

Glädjen

i att hittat tillbaka till att hundtävling/träning är kul.
Veckan som gått har vi kört stenhårt trots att både hund och jag mår dåligt i värmen. Vi har kämpat och det har gett resultat. Ja, inte på pappret men i vår relation. Hon går så bra nu och vi har roligt på plan.

Jag tävlade bla för en domare som inte gillar oss dvs för att vi inte är ett bruksekipage. Ville inte tävla för hen då jag såg på plats att de bytt domare men jag gjorde det ändå. Många nyttiga erfarenheter rikare blev jag och jag klarade att lägga bort ilskan och göra ett bra jobb.

Denna vecka blir det bara vila och skogspromenader tidigt på morgonen eller på kvällen när svalkan kommer. Min kropp skriker vila och då ska den få det. Har så fruktansvärt ont i ben och höfter.

Utbränd

Undrar om man kan bli utbränd fastän man är sjukpensionär?! Känns så i alla fall. Hjärnan har gått ner fullständigt. Lättirriterad och totalt förvirrad. Kan inte koncentrera mig på något. Har haft en period då mina sömnstörningar har varit värre än nånsin. Sover inte alls. Har äntligen fått melatonin på licens men än har jag inte märkt någon skillnad. Lika vaken hela tiden.

Firade mammas födelsedag och hon var jättenöjd. Förlät henne för allt och det kändes väldigt skönt och stort. Med det menar jag inte att det är ogjort utan att vi kan gå vidare i relationen och jag kan släppa min ilska.

Däremot så är relationen till syrran allt annat än bra. Jag kämpar och jobbar men blir behandlad som mindre vetande och hon blir sur och arg hela tiden. Till och med min man reagerar på sättet hon behandlar mig. Hade det inte varit för syskonbarnen hade jag bett henne flyga och fara.

Försöker koncentrera mig på det som är roligt just nu, hund!
Jag har fått komma med i en jättetrevlig och välkomnade träningsgrupp där jag kan slappna av och inte behöva spänna mig och må dåligt. Det i sin tur har gjort att hunden är mycket avslappnad och hittills funkat mycket bra på träning.

Tävling har det gått sämre med. Fått platsliggningen förstörd av en som inte borde vara ute och tävla då hunden har klivit upp och stört på många tävlingar. Nollade så där rök första priset. Sen kom värmen och det är inte någon höjdare för min tjej. Blir mycket slö och då ryker poängen. Ska försöka tävla några gånger till innan jag lägger ner för sommaren.

Finns på twitter @lisakraftverk där jag försöker skriva något varje dag. Mitt bäst, sämst och tack som en slags minidagbok. Återkommer här när orken återkommer för nu är det bara vila och hund som gäller. Många kramar till er trogna läsare <3

Både hektiskt och vila

Ledsen att jag inte bloggar. Att ta fram datorn känns överväldigande. Mellan aktivitet är det bara vila som gäller. Trött, slutkörd och med mycket smärtor. Där emellan glimtar av energi och envishet för att inte gå under av tristess samt brottning med ångestdjävulen som vill hindra mig från att göra saker. Nu var jag i alla fall tvungen att fixa en banksak på datorn så nu tänkte jag uppdatera er som är så goa nätvänner som stannar kvar och tittar in.

Jag fick pengarna för hundens behandlingar så småningom men inte utan krångel. En ursäkt har jag dock inte fått och vänskapen är över. Vänskapen sörjer jag och det kommer att ta tid att komma över.

Min sjukgymnast är tillbaka, hurra och nu får jag regelbundet mina låsningar och luxationer fixade igen.

Jag har kontaktat kommunen om boendestödet som inte funkar och begärt en annan boendestödjare och att de fixar så jag inte blir utan varje gång de har brist på folk.

Vi har åkt bort till vänner vi inte träffat på över 2 år över en helg och haft hunden med oss och det gick jättebra och vi hade superkul. Låg dock till sängs i 5 dagar efteråt.

Maken och jag har det bättre. Var ute och firade årsdag på finrestaurang och besökte gamla stamkrogen efteråt. God mat och dryck.

Jag har försökt vara ute och tävla hund och det med blandade resultat. Dock har det första 1:a priset LK2 äntligen bärgats hem!

Jag har gjort min första praktik/gå bredvid som tävlingsledare tillsammans med en supergullig tjej som lärde mig massor.

Maj månad blir "mycket" hund för sen lägger vi ner för säsongen. Blir för varmt att tävla under sommaren. Ska dock försöka gå bredvid istället om jag inte däckar av värmen som förra året.

Blir några jämna födelsedagar också men jag har bestämt att jag bara går på mammas. Orkar inte med så mycket folk på en gång utan ska försöka se om de vill komma och grilla hos oss i sommar istället. Vill ju träffa födelsedagsbarnen och inte alla deras vänner och släkt.

Jävla skitmänniska

Blir så jävla skitarg o ångestfylld. Hen som försatt min hund i fara betalar inte oss för alla våra utlägg. Orkar inte ta i detta mer. Maken

får ta det. Orkar inte mer nu har haft 3,5 mån helvete med komplikationer efter behandling o ångest.

Brukar ta mina fighter själv men detta är övermäktigt. Vänner behandlar inte vänner på detta sätt. Hen har sagt upp vänskapen med mig fastän jag inte ens var hemma då detta hände. Hunden var inackorderad o utlånad. Jävla skitmänniska som förstört min hund o fått mig att må så dåligt.

Kämpar

Vi kämpar eller i alla fall jag.
Vet inte hur detta kommer att sluta. Ena sekunden är det bättre och sen kommer irritationen och utbrotten.

Min psykolog är äntligen tillbaka. Jag är så tacksam över det.
Satt och fulgrät i en timme över allt helvete som har pågått de senaste 5 månaderna. Fick en del verktyg att ta till då maken kommer hem igen till helgen. Just nu känns det skönt att han jobbar borta så jag får andas och tänka. Det känns hemskt att känna så men vi sliter så hårt på varandra.
Vi har haft kriser förut, efter 18 år ihop så kommer de med jämna mellanrum men så här jobbigt har det inte varit sen 2006. Då gick vi i familjeterapi kanske är dags att göra det igen. Ska ta och fundera på det.

Urladdning

Fy vilken jobbig vecka.
Överdrev hushållsarbete mm i min iver att försöka få till en bättre relation så kroppen sparkade rakt ut. Mått riktigt skit och drömt mardrömmar om att jag ska flytta, att allt tar slut. Skrev provet men vet inte än hur det gick.

Brakade i torsdags kväll när maken kom hem och storgrät.
Han förklarade att det var saker han ville få ur sig förra veckan men vi hann aldrig prata klart innan han åkte. Han hade inte förstått hur pass allvarligt jag hade tagit det.

Vi är inte färdigpratade än men vi försöker. Konflikt igår igen. Idag är det lugnare. Jag har varit sängliggande sedan i fredags kväll pga djävulsmärtor.

Har inte ork att bråka. Hoppas att allt blir bättre.

Sakta mot ljuset

Hunden har fortfarande en massa flytningar och har betett sig som om hon varit i höglöp. Har haft tätt kontakt med veterinären och ultraljudat igen och då så livmodern fin ut. Dock är det väl bara en tidsfråga in det blir en inflammation. Får ha fortsatt koll och försöka förlika mig med att min dröm om valpar gick i kras.

Jag går en kurs utan hund inom hundsporten. Har fått ok från FK. Handlar inte om så många timmar men det finns ju alltid idioter som vill jävlas så jag tänkte att det är lika bra att jag frågar om lov.
Det är jättekul men jag ställer hundra frågor så min kurskamrater tycker nog att jag är jobbig. Fick jättebra kritik på min hemläxa så då måste jag ha ställt rätt frågor.

Detta är en enkel kurs för en som är frisk men för mig höll det på att knäcken på mig men jag gjorde det! Att lyssna, koncentrera sig, förstå, vara trevlig och social mot andra och sedan sitta still med en värkande kropp. Fy vad trött jag blev.
Det tog många dagar att återhämta sig och till veckan ska vi skriva teorin. Har inte orkat plugga så mycket så det får  väl gå som det går och sen får jag väl skriva omprov om det inte lyckas. Jag har väldig prestationsångest så jag vill ju att det ska gå på första gången och att jag ska ha alla rätt, lite sjukt jag vet.

Kroppen är fortfarande skit. Min sjukgymnast har jag inte träffat sedan innan jul och jag vet inte när eller om hen kommer tillbaka. Har försökt hitta en ny men de förstår inte problematiken med min sjukdom, EDS. Tycker typ att det kan man träna bort osv. Jag har min övningar.
Jag behöver någon som kan lossa på mina låsningar och lägga bäckenet rätt. Har varit hos kiropraktor/naprapat men de förstår inte heller och kostar massor.

Linkar min hundrunda på vardagarna. Det tar lång tid och tar mycket kraft. Till helgerna får maken ta över för om jag går så är det bara det jag orkar den dagen. På så sätt får jag lite ork till att åka och handla med honom, ta en fika eller liknade.

Mitt sjukdomstillstånd har tagit mycket på maken i vinter. Vi har haft det riktigt jobbigt. Han jobbar borta och kommer hem till helgerna och då har han fått ta allt som inte jag kan göra dvs städning, tvätt, handling, matlagning till matlådor osv, osv.
Det har slitigt hårt på honom och vår relation.

Under en veckas tid har vi försökt komma fram till hur vi vill ha det i framtiden och hur vi kan göra relationen bättre. Vi älskar varandra men jag vet inte om han har orken att fortsätta se min sjukdom bli värre och värre. Är rädd att han bara stannar för att han "måste".

Vi har haft sådana svackor förr och min granne sa att det var likadant förra vintern i jan-mar och det gick ju över. Har kommit fram till att vi måste jobba på vår relation ordentligt.
Jag kan bara börja hos mig själv. Jag måste visa en mer uppskattade och kärleksfull sida fastän min kropp skriker av smärta. Ge en kram, ge beröm, försöka göra saker hemma.

Under veckan som varit har jag börjat må bättre mentalt och kors i taket sovit bättre än på länge. Sömn är välgörande! Vilken skillnad det gör att få sova ordentligt. Jag orkade laga mat till oss och till matlådor en dag. Tvätta och vika den tvätt vi hade. Planera matlista och vad vi ska handla. Jag har också försökt diskutera med honom om hur vi ska komma vidare på en lugnt och sansat sätt.

Jag hoppas att han ser att jag försöker.

Misslyckad

Kommit hem från ännu en tävling som vi har varit tvungen att bryta. Är så förbannad och ledsen. Allt slit och jobb vi gjort är helt bortkastat efter hunden var bortlämnad i nov/dec.
Vi har ingen känsla, timing eller samarbete längre. Det känns inte som om hunden är med på tråden. Vi är inte i våran bubbla längre där vi kan prestera järnet. Jag tycker inte att vi förtjänar detta efter allt helvete.

Jag kämpar på med en alldeles för dålig kropp som egentligen borde ligga hemma och vila.
Har inte fått bearbeta allt skit som hände i höstas eftersom psykologen fortfarande är sjukskriven. Måste vända detta men vet inte hur.

Smärta och trötthet

Min sjukgymnast har fått en hjärtinfarkt vilket innebär att han är borta på obestämd tid. Pratade med honom och han lät väldigt trött. Tyvärr är han det enda som kan fixa min kropp när den bråkar. Känns lite ego att jag vill att han ska komma tillbaka nu men jag mår så himla skit i kroppen och har väldigt svårt att röra mig.

Tröttheten är överdjävlig. Det är nog både pressen jag har haft på sistone och smärtan som gör det. Kan dock inte sova ändå. Positivt är att jag inte är deprimerad.

Hunden verkar kommit tillbaka hyfsat. Är fortfarande strykrädd och hukar om jag kommer för snabbt mot henne, gör en hastig rörelse eller höjer rösten. Känns som om det kommer att ta tid. Aptiten är tillbaka och mitt i allt elände så tror jag att vi slapp skendräktighet den här gången.
Hade inte hen betett sig som hen gjorde så hade vi haft valpar nu.
Gör ont i mitt hjärta.
Är inne i period då jag saknar lånehunden massor. Han fattas mig.

Var med om något riktigt obehagligt härom dagen. Fjädern vänster fram på min bil gick tvärt av och gick rakt in i däcket som exploderade. Hade en himla tur att jag körde på en liten väg och fick stopp på bilen. Väldigt läskigt.

Hjärnsläpp

Är fullständigt slutkörd efter allt som hände/hänt sedan december.
Min hjärna har slutat fungera, har totalt hjärnsläpp. Kan gå från ett ställe för att göra något men kommer inte ihåg vad det var som jag skulle göra/hämta. Sitter post-it lappar överallt och mobilen är inställd på alarm för minsta grej.
Trött så jag bara ligger och stirrar men jag kan inte sova.
Tacksam för att jag fick 2 veckor utomlands i november/december annars hade jag gått under för då hade antagligen depressionen kommit också.
Smärtan är överjävlig just nu. Kämpar på med att få saker att gå runt och hålla rutiner. Tur att jag har hunden!

Uppdatering om hunden.
Fortsatt flytningar, återbesök hos veterinären förra veckan och livmodern såg just då bra ut. Dock är det en tidsfråga när hon får livmoderinflammation pga. ökad risk pga. sprutningen.
Flytningarna och intresserade hanhundar beror på hormonförändringar också det pga. sprutningarna. Så jävla förbannad.