Tyst

från mig. Har varit en tung period igen. Sömnen och värken har varit/är katastrofal.
Hunden har löpt och efter löpet fick hon illaluktande flytningar men mådde bra ändå. Ingen feber, åt och drack som vanligt. Veterinären tyckte att vi kunde avvakta eftersom allmäntillståndet var bra. Åkte in med henne ändå då Ångestdjävulen bara bråkade och tur var det för hon hade akut vaginit som kunde ha blivit livmoderinflammation. Hon går på penicillin nu och jag ska tillbaka i mitten av nästa vecka.

Hämtat hem lånehunden igen. Var lite jobbigt i början då han tyckte att hon luktade gott pga infektionen så han ville på och rida och hon blev förbannad. Nu har det lugnat sig och han tycker inte att hon luktar lika gott längre.
Lånehunden har verkligen blivit gammal sedan han var här sist, riktigt gubbig. Vi har bestämt att han får bo här till våran hund löper nästa gång om inte något oförutsett inträffar. Jag tror att det är bra både för vår hund, honom och oss. Han hör liksom till familjen.

Skippa uniformen

Imorgon ska jag till psykologen utan uniform dvs. jeans/hundbyxor och stor tröja i svarta, mörkgröna eller grå färger.
Har faktiskt shoppat för första gången på nästan ett år. Inga praktiska hundkläder utan "fina" vardagskläder med färg och mönster.
Undrar om jag vågar ha på mig dem imorgon eller ballar ur och sätter på mig uniformen. Detta är ett steg för att tycka bättre om mig själv och öka självkänslan. Håll tummarna!