Jävla skit

Nu bråkar det efter visdomstandsoperationen igen, mer än 4 veckor efter. Svullen som en hamster och skitont. Ny penicillinkur och förmodligen måste de öppna och skrapa nästa vecka.
Är så himla less. Kan inte ens njuta av solen pga. penicillinet. Man får ej vistas i solljus.
Usch och blä :-(

Att bryta

Var och tävlade i helgen igen. Tyckte att jag var ordentligt förberedd men det gick åt skogen.
Jag bröt tävlingen. Fanns ingen energi hos hunden alls trots att hon var på banan dagen innan.
Känns som ett väldigt misslyckande men jag tyckte inte att det var schysst mot henne att fortsätta. Ställde även in tävlingen dagen därpå.
Förmodligen var det för varmt så jag tänker inte tävla mer förrän det blir svalare ute.
Jo, förresten har en tävling inbokad men den åker jag inte på om det fortsätter att vara så här varmt.

Komma vidare

Okej, jag skulle inte ha åkt och tävlat i lördags om jag tittar på det så här i efterhand.
För det första är jag inte frisk från operationen så jag var inte på topp. För det andra vräkte regnet ner och min hund tycker verkligen inte om regn och blev kall och stel. För det tredje man ska inte tävla på dålig energi utan avbryta om det inte känns bra.

Jag åkte naturligtvis ändå. Tänkte att ångestdjävulen inte skulle ta mig. Bra träning för mig själv men ur hundens vy var det nog det sämsta jag kunde göra.
Nollade på flera moment, hunden jätteseg och domaren tyckte hon såg halt ut.
Undersökte henne hemma sen och hittade inget, förutom en minimal svullnad i ena hasen som var borta dagen därpå så jag tror den uppkom av det dåliga vädret.
Däremot var hon hård i magen på kvällen och hur lätt är det att prestera om man inte får skita.

Jag har i alla fall kommit så långt med mig själv att jag inte blev ledsen och besviken utan skrattade åt hur dåligt det gick och ser vad jag kan gör annorlunda nästa gång.

Problemet nu är att jag nojar lite/mycket om att hunden är sjuk på något sätt.
Hon har ingen feber, är inte halt, äter och dricker. Förmodligen är det efterdyningar efter löpet som gör att hon är seg.

Detta är min stora nemesis. Måste komma vidare där.
Hundar blir sjuka, hundar dör och ibland kan man inte förklara varför.
(För er som inte vet så förlorade jag en hund som verkade vara helt frisk till dagen innan jag var tvungen att ta bort henne. Jag har inte riktigt förstått varför hon blev sjuk och anklagar mig själv för att ha missat något väsentligt. Hon blev bara 2 år.)

Smärtvan

Är man van vid smärta så är man.
Var tillbaka till tandläkaren igår som undrade varför jag inte hade kommit tidigare.
Infektion och skit i såret. Blev spolning och kortison samt en kur penicillin.

Hoppas verkligen att det vänder nu.

Livstecken

Skulle aldrig ha skrivit att det gick bra med operationen. Har mått så dåligt. Först nu i helgen kunde jag äta lite vanlig mat. Låg, ledsen, inte alls pigg och fortfarande ont i käken.
Som ni vet har jag fibro också förutom alla psykiska sjukdomar och den blev ju inte bättre av det här helvetet.

Jag ber om ursäkta för att jag inte har kollat era bloggar eller svarat på kommentarer.
Det har liksom inte funnits ork till det. Jag återkommer när jag orkar och jag har inte glömt er.