Nyårsafton 2010

Jag vill så gärna må bättre men det blir bara sämre. Tänker ofta på olika sätt att ta livet av mig. Vill inte göra det men tankarna bara kommer. Försöker sysselsätta mig i väntan på att medicinen äntligen ska börja fungera men jag börjar tro att den som tidigare mediciner har gjort sin verkan. Är ju medicinresistent enligt läkarna. Vet inte om jag orkar med fler medicinbyten.

Jag önskar att nästa år blir ett bättre år.

Tisdagen den 28 december

GAD är en jävla sjukdom. Jag oroar mig för allt och ser det värsta hända jämt.
Hittade en stor knöl på V´s rygg/bröstkorg på juldagen. Den var inte där dagen innan och nu tror jag direkt att det är cancer. Är nästan säker. Har ägnat de senaste dagarna åt att lusläsa på internet om knölar.
Förmodligen är det inte det, har frågat fler hundkunniga och de tror inte det men vad hjälper det, jag tror ju ändå det värsta. Har veterinärtid på torsdag och då kanske jag kan få ett svar men innan dess så vet jag inte hur jag ska stå ut.

Måndagen den 27 december 2010

Jag har verkligen försökt att fira jul, vara med, var glad men det går inte.
Jag har så mycket sorg i kroppen som bara kommer. Sorgen över människor och älskade hundar som gått bort. Sorgen över att vara sjuk och framför allt sorgen över att inte få bli mamma. Den kommer oftare nu. Det är ju iof självvalt men jag vill inte att mitt barn ska växa upp som jag, med en mamma som aldrig är frisk.
Jag jobbar så hårt och tänker att det går nog. Jag kanske blir frisk innan det är försent att bli mamma.
Jag är 37 år. Kan jag bli mamma så kanske jag kan bli det under de kommande åren men har man varit sjuk i nästan 12 år så är det väldigt långt bort.

Torsdagen den 16 december 2010

Det kryper i kroppen. Kan inte sova länge på morgonen utan måste upp.
Väl uppe får jag inget gjort. Allt går som i slowmotion.
Önskar att jag vore lite mer uppåt. Hade gärna velat ha en hypoman period nu. Saknar det energifyllda.

Måndagen den 13 december 2010

Startade denna blogg. Måste ha något ställe att få ur mig allt.

Tidigare poster är sådant jag skrivit ner tidigare men inte haft någonstans att spara.

Sånt som jag vill ha kvar, samlat på ett ställe, om jag vill gå tillbaka och läsa.

Tomhet och ensamhet. Jag känner mig helt slut.
Önskar bara att livsledan kan försvinna.

Jag vill vara glad, pigg och ha ork men känner mig som skit.

Tisdagen den 7 december 2010

Jag vill skrika, slå sönder allt porslin. Jag är så jävla trött på mitt liv.

V sjuk igen, lunginflammation, förra veckan var ett helvete.

Hon är bättre nu men då åker pappa in på sjukhuset pga hjärtat. Han fick komma hem igen och jag hoppas att han snart blir behandlad. Själv är jag totalt slut. Den djupa depressionen är nära. Höjde Lyrican men jag gick i sömnen i natt. Vet inte om jag törs ta den igen.

Torsdagen den 25 november 2010

Ångesten har släppt lite. Orkar göra lite mer saker. Var på gärdet i helgen med B och V och det gick jättebra. Har varit hemma och inne sedan i måndags förutom hundpromenad. Totalt insnöad och jag kan inte skotta själv. Jävla kropp. Jag vill vara frisk!!!!

Tisdagen den 2 november 2010

Ångestdjävulen vill inte ge sig. Den håller på att äta upp mig.
Jag borde må bra, känna mig nöjd.

Jag var det under en stund i fredags då jag verkligen hade lyckats med V på träningen hos K. Då kändes allt så himla bra, så som det borde göra för det mesta. Äntligen kryssat en grön ruta i stämningsdagboken men sen kom ångesten över mig igen.

Måndagen den 8 november 2010

Ångestdjävulen vill inte ge sig. Kommer i vågor när jag minst anar det.

Jag kan känna mig i normalt stämningsläge men den sitter ändå där och skaver för att sedan kasta sig över mig. Psykologen pressade mig rätt hårt idag, mer ångest och overklighetskänslor. Det är som att jag inte ska få njuta av bra dagar alltid är det något skit.

Måndagar är jävla skitdagar. Kanske bara att acceptera….

Lördagen den 16 oktober 2010

Har gått sådär med Lyrica. Gått upp 5 kg men har blivit piggare. Halva veckan är ganska bra medan halva veckan är mörker. Jobbar på med V. Hon har blivit bättre, kanske för att jag har blivit det. Senaste 1 ½ veckan har hon utsatts för nya upplevelser 7 ggr. Uppfostran av J, S´s boxer, lek med rottisar, besök hos syrran, gått personspår, lek och träning hos K mm. Kursen i tisdags gick jättebra! Förra veckan höll jag på att ge upp för då var hon helt uppåt väggarna men nu så funkade det mesta som det skulle. Jag känner mig stolt och nöjd över detta.

Tisdagen den 26 oktober 2010

Igår hade jag sådan ångest som jag inte vet var den kom ifrån. Den sitter fortfarande kvar och skaver i bröstet. Jag känner mig så otroligt ensam och glömd. Vill bara skrika ”se mig”.

Lördagen den 11 september 2010

Ryggen är bättre. Livet känns bättre. Har börjat med Lyrica. Första dagarna var jag helt förbi av trötthet. Sov nästan hela tiden. Kändes som om jag var skitfull. Nu är det bättre inte lika groggy längre. V började löpa förra lördagen. Hon är fortfarande deprimerad och har svårt att äta och dricka. Ska åka till K idag så hon får leka så kanske humöret går upp.

Fredagen den 3 september 2010

Fortfarande skitont. Var hos en ny sjukgymnast igår men hon kunde inte hjälpa mig. Kan inte/får inte manipulera. Var hos psykdoktorn i tisdags. Dags för ny medicin igen, Lyrica.

Vill inte, har precis blivit medicinfri förutom blodtrycksmedicinen men den här ska visst hjälpa mot värk också. Är livrädd för att börja på måndag. Vet vad jag har men inte vad jag får. Ska börja i alla fall, måste ju försöka. V fortfarande låg och äter dåligt. Jag kan inte aktivera henne eftersom jag knappt kan gå. B får ta allt här hemma inklusive hennes promenader.

Måndagen den 30 augusti 2010

Bäckenet är helt snett. Det gör så ont att jag knappt kan gå. Varför kan saker och ting inte bli bättre?! Jag har haft ont sedan i fredags och det blir bara värre. Sjukgymnasten är sjuk så jag får ingen tid förrän nästa vecka. Hur ska jag stå ut… V är jättelåg, vill knappt äta och är allmänt slö trots penicillin. Orkar inte med all skit.

Tisdagen den 24 augusti 2010

Jag vägrar bli sjuk igen. Det känns som det i hela kroppen men jag vägrar. Depressionen ska inte få ta över även om den står där och jag är på väg att tippa över. Måste kämpa, måste se framåt. Orkar inte ännu en gång. Jag vet inte hur mycket kraft jag har kvar. Varje morgon vill jag bara skrika. Jag vill inte vakna mer. Bara sova, bara slippa men jag måste. Måste andas. För min skull, för B´s skull, för V´s skull.