Rörigt

Det är för rörigt just nu. Har inte lyssnat på vad kroppen och hjärnan har sagt utan bara kört på. Sovit för lite pga magsjuka hundar och lätt hypomani. Allt blir kaos då.

En lördagskväll som jag hade längtat efter länge spårade nästan ur.
Blev fly förbannade på min gubbe och var på väg att kasta en biljardkula på honom. Jag sansade mig men var otrevlig. Brukar typ aldrig bli arg men stress, mens, sömnbrist, värk och alkohol gjorde att jag betedde mig som en skit.

Det har naturligtvis gjort att jag mått ännu sämre de senaste dagarna och haft hög ångest. Har pratat med maken och han säger att det är ok, att han inte är arg men jag skäms och undrar även hur alla andra uppfattade mig. Ältar och ältar.

Försöker nu varva ner och avboka saker. Måste hamna i fas igen.

Bajspartaj

Lånehunden blev akut magsjuk i natt. Han är en sån där som inte säger till på något sätt utan bara vankar. Som tur var hade jag bara tagit en halv imovane igår så jag vaknade utav klickande på golvet i vardagsrummet. Sen har vi sprungit ut hela natten och inte mycket vila idag heller. Det fullkomligt sprutar ur honom men han är pigg, glad och dricker.

Min egen skithund hittade ett kadaver i skogen. Hon brukar aldrig äta något hon hittar men löpet är nog på gång så hon är extra hungrig.
Hon fick nog i sig lite i alla fall för under tiden som jag skrev på detta inlägg så spydde hon upp hela middagen på köksgolvet.

Åh, ibland är det "kul" att ha hund. Förmodligen blir det att springa ut hela natten i natt med.

En liten kille

Jag har blivit moster igen. Denna gång till en liten kille.
Välkommen till världen lilla systerson!

Jag är väldigt glad men det känns också i mitt barnlösa hjärta. Så det är lite dubbelt.
Missförstå mig inte, jag missunnar inte min syster med familj ett till barn utan är väldigt glad för deras skull!

Väntan

Igår när jag pratade med min syster gick hennes vatten. Nu är hon på förlossningen så jag väntar på besked. Spännande värre, undrar vad det är för liten som kommer.

Det blir en lugn dag med promenader med hundarna.
Just det, har glömt att säga att jag har en lånehund. Min gulliga kennelmamma har lånat ut min flickas pappa till mig. Han har bott här i ca 3 veckor nu och är helt fantastisk. Hur cool som helst.

Står ut med min fia som försöker göra allt för att få igång honom och vissa saker ser ut att göra väldigt ont men han säger inte ifrån. Önskar att han faktiskt kunde göra det så hon lär sig att man kan inte gå på hur hårt som helst.

Han får stanna här till hon börjar löpa och sen får jag se om jag får alt. orkar ta hem honom igen.
Det är så härligt att ha två hundar i huset igen!

Huvudvärk från h-vete

Är nu inne på 4:e veckan med huvudvärk. En huvudvärk som inte försvinner ett dugg med tabletter. Håller på att bli tokig.
Ska inte få komma till dr för långtidsmätning förrän i slutet av september och sedan läkarbesök i mitten av oktober.
Kommer nog skjuta mig i huvudet innan.

Tillbaka igen, om rehab

Först och främst vill jag be om ursäkt att jag inte har uppdaterat förrän nu samt att jag inte har läst era bloggar. Kommer att försöka läsa under veckan dock kommer jag kanske inte orka läsa allt då min hjärna fortfarande är lite avstängd och jag har svår att ta in saker.

Rehab var en upplevelse. Jag har svårt att sortera alla intryck fastän jag har varit hemma några veckor men jag ska försöka sammanfatta så gott jag kan men jag varnar för att inlägget kan vara rörigt.

Anledningen till att jag åkte till Vidarkliniken var pga. mina fysiska problem. Min förhoppning var att jag skulle få mindre ont och få lite mer energi.

Det har varit en tuff period om jag inte hade varit någorlunda psykiskt stabil så vet jag inte om jag orkat.

När jag kom dit var det inte så mycket folk där eftersom de renoverade två avdelningar. Första intrycket var att det var så himla tyst. Folk pratade lågt, rörde sig sakta och det var inga ljud, lite som ett kloster. Första dagen var det läkarsamtal och sjuksköterskesamtal för att lägga upp en behandlingsplan.

För mig innebar det antroposofiska läkemedel före varje måltid för att stärka kroppen, insmörjning av nacke och rygg, injektion med magnesium i smärtområden, helinsmörjningar, läkeeurytmi som du kan läsa om här. http://www.vidarkliniken.se/sjukhus/terapier/konstnarliga-terapier/lakeeurytmi/

Första dagarna var jag enormt rastlös, gick morgonpromenader, hade hög ångest, rökte för mycket. Hade enorma kramper i ryggen och fick så småningom väldigt svårt att gå. Fick en injektion mot smärtorna med bl.a. myrsyra och arnica som drog igång ett helvete i kroppen. Var så sjuk så jag inte ens kunde ha på mig skor. Värkte i varenda gen, grät floder. Tog inga värktabletter utan kände att jag ville försöka komma igenom detta ändå.

Sov väldigt dåligt men använde endast sömntabletter de två första dagarna. Min önskan var att försöka sova utan dem.

Deltog i läkeeurytmi men kramperna i ryggen blev bara värre.

Första veckan var som sagt väldigt jobbig. Enligt läkaren så var det bra att jag mådde så himla dåligt eftersom det innebar att det skedde en förändring i kroppen.

Saknade min hund enormt och när de kom på besök på söndagen hade jag enorm ångest.

Andra veckan tog vi bort min blodtrycksmedicin då jag legat lågt i tryck och gärna vill bli av med den. Behandlingen ändrades även eftersom jag var så pass dålig. Bort med läkeeurytmi och in med medicinska bad, rytmisk massage och ingefäraomslag.

Jag började bli väldigt hudlös och minsta avvikelse gjorde mig väldigt stressad och ledsen.

Efter ungefär 10 dagar så blev jag otroligt trött. Har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Gick som en zombie mellan säng, behandling och mat. Det fanns ett syfte med att bli så trött, att komma ner i grundtröttheten den man aldrig tillåter sig själv att vara i. Känslan var ganska skön när jag väl accepterade den.

Dagarna fortsatte med vila, vila och ännu mer vila. Fick besök även denna söndag och då kändes det mycket bättre. Hade inte saknat man och hund lika mycket utan gillat läget med att vara borta.

Efter drygt 2 veckor började jag ledsna på vara på VK. Tyckte inte att jag fick ut så mycket av det och att jag inte hade blivit bättre. Dessutom hade jag väldigt lite att göra. Jag tog upp detta med dem och enligt dem så skulle förändringarna komma efter ca 2-3 månader då min kropp hade kommit mer i balans. Vi får väl se hur det blir med det.

Att leva utan TV, dator, telefon mm har gått över förväntan. Inser att just dessa saker är otroligt stressande. Det gick även bra att äta mest vegetariskt även om jag mot slutet saknade kött.

Väl hemma så har det varit svårt att komma in i rutiner igen. Bara att telefonen ringer stup i kvarten har varit jobbigt. Jag höll mig borta från dator, tv, folk i början och har sakta men säkert börjat komma in i allt igen.

Folk uppfattar mig som lugnare nu, att jag inte verkar ha lika ont. Sjukgymnasten tycker att jag är mjukare i lederna och jag själv känner att jag mår lite bättre.

Tyvärr så måste jag nog börja med blodtrycksmedicin igen då trycket låg högt i förra veckan. Ska göra en långtidsmätning och se vad den säger men jag har haft mycket ont i huvudet och inte den vanliga huvudvärken som kommer från nacken.