Att landa

Jag har inte kommit till sans för att kunna skriva i min blogg eller läsa era förrän nu. Jag har svävat högt i luften för första gången sedan flera år på gott och ont. Har fått massor gjort som verkligen behövdes göra men har också spårat ur.

Alkohol brukar jag inte dricka särskilt ofta eller mycket men den här gången har det blivit ett par fyllor varav en rejäl. Då åkte telefonen fram, har ringt till en massa folk och surrat eftersom jag har varit så glad och uppåt. De flesta samtal minns jag vad jag pratat om men inte alla. Detta har gett mig grov ångest. Har ringt och bett om ursäkt för mitt beteende till de som jag kommer ihåg.

Var till min psykolog och pratade om detta. Hon var väldigt förstående och tyckte att jag kanske överdrev en del för så farligt var det inte och hon upplevde inte mig som särskilt speedad när jag var där.

Jag kommit ner på jorden igen och försöker göra allt för att reparera de skador jag har förorsakat min kropp. Den tål inte att jag går upp så mycket i varv. Smärtorna är hemska men det kände jag inte när jag var uppe i det blå och dessutom packad.

Nu är det sömn, motion, mat och rutiner som måste på plats igen. Att inte överboka och hålla mig på mattan för att inte gå i taket igen eller hamna i en depression.
Det som är gjort är gjort och går inte att få ogjort och jag måste släppa skammen och ångesten över detta.