En liten kille

Jag har blivit moster igen. Denna gång till en liten kille.
Välkommen till världen lilla systerson!

Jag är väldigt glad men det känns också i mitt barnlösa hjärta. Så det är lite dubbelt.
Missförstå mig inte, jag missunnar inte min syster med familj ett till barn utan är väldigt glad för deras skull!

Väntan

Igår när jag pratade med min syster gick hennes vatten. Nu är hon på förlossningen så jag väntar på besked. Spännande värre, undrar vad det är för liten som kommer.

Det blir en lugn dag med promenader med hundarna.
Just det, har glömt att säga att jag har en lånehund. Min gulliga kennelmamma har lånat ut min flickas pappa till mig. Han har bott här i ca 3 veckor nu och är helt fantastisk. Hur cool som helst.

Står ut med min fia som försöker göra allt för att få igång honom och vissa saker ser ut att göra väldigt ont men han säger inte ifrån. Önskar att han faktiskt kunde göra det så hon lär sig att man kan inte gå på hur hårt som helst.

Han får stanna här till hon börjar löpa och sen får jag se om jag får alt. orkar ta hem honom igen.
Det är så härligt att ha två hundar i huset igen!

Huvudvärk från h-vete

Är nu inne på 4:e veckan med huvudvärk. En huvudvärk som inte försvinner ett dugg med tabletter. Håller på att bli tokig.
Ska inte få komma till dr för långtidsmätning förrän i slutet av september och sedan läkarbesök i mitten av oktober.
Kommer nog skjuta mig i huvudet innan.

Tillbaka igen, om rehab

Först och främst vill jag be om ursäkt att jag inte har uppdaterat förrän nu samt att jag inte har läst era bloggar. Kommer att försöka läsa under veckan dock kommer jag kanske inte orka läsa allt då min hjärna fortfarande är lite avstängd och jag har svår att ta in saker.

Rehab var en upplevelse. Jag har svårt att sortera alla intryck fastän jag har varit hemma några veckor men jag ska försöka sammanfatta så gott jag kan men jag varnar för att inlägget kan vara rörigt.

Anledningen till att jag åkte till Vidarkliniken var pga. mina fysiska problem. Min förhoppning var att jag skulle få mindre ont och få lite mer energi.

Det har varit en tuff period om jag inte hade varit någorlunda psykiskt stabil så vet jag inte om jag orkat.

När jag kom dit var det inte så mycket folk där eftersom de renoverade två avdelningar. Första intrycket var att det var så himla tyst. Folk pratade lågt, rörde sig sakta och det var inga ljud, lite som ett kloster. Första dagen var det läkarsamtal och sjuksköterskesamtal för att lägga upp en behandlingsplan.

För mig innebar det antroposofiska läkemedel före varje måltid för att stärka kroppen, insmörjning av nacke och rygg, injektion med magnesium i smärtområden, helinsmörjningar, läkeeurytmi som du kan läsa om här. http://www.vidarkliniken.se/sjukhus/terapier/konstnarliga-terapier/lakeeurytmi/

Första dagarna var jag enormt rastlös, gick morgonpromenader, hade hög ångest, rökte för mycket. Hade enorma kramper i ryggen och fick så småningom väldigt svårt att gå. Fick en injektion mot smärtorna med bl.a. myrsyra och arnica som drog igång ett helvete i kroppen. Var så sjuk så jag inte ens kunde ha på mig skor. Värkte i varenda gen, grät floder. Tog inga värktabletter utan kände att jag ville försöka komma igenom detta ändå.

Sov väldigt dåligt men använde endast sömntabletter de två första dagarna. Min önskan var att försöka sova utan dem.

Deltog i läkeeurytmi men kramperna i ryggen blev bara värre.

Första veckan var som sagt väldigt jobbig. Enligt läkaren så var det bra att jag mådde så himla dåligt eftersom det innebar att det skedde en förändring i kroppen.

Saknade min hund enormt och när de kom på besök på söndagen hade jag enorm ångest.

Andra veckan tog vi bort min blodtrycksmedicin då jag legat lågt i tryck och gärna vill bli av med den. Behandlingen ändrades även eftersom jag var så pass dålig. Bort med läkeeurytmi och in med medicinska bad, rytmisk massage och ingefäraomslag.

Jag började bli väldigt hudlös och minsta avvikelse gjorde mig väldigt stressad och ledsen.

Efter ungefär 10 dagar så blev jag otroligt trött. Har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Gick som en zombie mellan säng, behandling och mat. Det fanns ett syfte med att bli så trött, att komma ner i grundtröttheten den man aldrig tillåter sig själv att vara i. Känslan var ganska skön när jag väl accepterade den.

Dagarna fortsatte med vila, vila och ännu mer vila. Fick besök även denna söndag och då kändes det mycket bättre. Hade inte saknat man och hund lika mycket utan gillat läget med att vara borta.

Efter drygt 2 veckor började jag ledsna på vara på VK. Tyckte inte att jag fick ut så mycket av det och att jag inte hade blivit bättre. Dessutom hade jag väldigt lite att göra. Jag tog upp detta med dem och enligt dem så skulle förändringarna komma efter ca 2-3 månader då min kropp hade kommit mer i balans. Vi får väl se hur det blir med det.

Att leva utan TV, dator, telefon mm har gått över förväntan. Inser att just dessa saker är otroligt stressande. Det gick även bra att äta mest vegetariskt även om jag mot slutet saknade kött.

Väl hemma så har det varit svårt att komma in i rutiner igen. Bara att telefonen ringer stup i kvarten har varit jobbigt. Jag höll mig borta från dator, tv, folk i början och har sakta men säkert börjat komma in i allt igen.

Folk uppfattar mig som lugnare nu, att jag inte verkar ha lika ont. Sjukgymnasten tycker att jag är mjukare i lederna och jag själv känner att jag mår lite bättre.

Tyvärr så måste jag nog börja med blodtrycksmedicin igen då trycket låg högt i förra veckan. Ska göra en långtidsmätning och se vad den säger men jag har haft mycket ont i huvudet och inte den vanliga huvudvärken som kommer från nacken.

Uppehåll för rehab

Har legat i en "härlig" sommarförkylning i veckan. Lungorna har jag nästan hostat upp.

Måste försöka ta mig i kragen och packa för rehaben.
Vad ska man ta med för att vara borta i tre veckor?! Plockar och stökar ned så nu är huset fullt med utspridda grejer och jag får ingen struktur trots listor. Ja, ja det ordnar sig säkert.

Jag kommer inte att blogga eller att ha möjlighet att läsa era bloggar eftersom det inte är tillåtet med dator eller mobil. Möjligtvis kommer jag att smita iväg och skicka något tweet @lisakraftverk eller så kan ni skriva till mig.

Det hela känns både skrämmande och spännande. Värst blir nog att vara borta från hunden. Har aldrig varit borta så länge från henne.
Jag hoppas att de kan hjälpa mig att må bättre i min kropp så jag slipper ha så ont och få lite mer energi.

Vi hörs i slutet av augusti och jag önskar er alla en skön sommar!

Äntligen

Veckan började som den föregående slutade. Vila, vila och mer vila.

Under helgen har jag uppnått något som jag har kämpat för i många år men som på ett eller annat sätt fallit på målsnöret.

Jag har fått min champion. Hunden tog sitt tredje cert och blev SE UCH.
Jag är grymt nöjd och glad. Grät en del glädjetårar efter att hon fick sitt championat.

Anledning till att jag inte skriver ut hela namnet och rasen är för att min blogg är min ventil och jag vill inte att vissa personer ska hitta den.

Uppvarvad

Fortsatt rätt bra dagar. Började känna mig väldigt uppvarvad på gränsen till hypoman i slutet utav veckan. Tur i oturen så la kroppen av. Hade väldigt svårt att gå och då kan man inte flänga runt och göra en massa saker för att lugna ångesten.

Igår "drogade" jag ner mig ordentligt enligt läkarens order. Sömn är det viktigaste när man är på väg att slå över. Var inte vaken många timmar och idag känns det bättre. Inte lika rastlös och ångestfylld.