Stämningsdagbok o medicin

Sitter och tittar igenom min stämningsdagbok som jag började skriva våren 2009 då jag fick diagnosen bipolär 2. Misstanken hade funnits i något år men det var först då diagnosen kom. Depression har jag haft sedan tonåren och förmodligen min bipolära sjukdom också.
I stämningsdagboken har jag kryssat i stämningsläge, hur mkt jag har sovit, nivå på ångest, oro, irritation, vilka mediciner jag har tagit osv.
Inser att jag mår bättre psykiskt nu än bara för ett år sen och detta utan psykmedicin förutom lite oxascand ibland och mina sömnmediciner.

Det var runt påsk förra året som jag sa stopp ang. psykmedicinering.
I ca 11 år har jag proppat i mig i stort sätt allt som finns på markanden, vad gäller antidepressiva, stämningsstabiliserande mm. Detta med väldigt litet eller inget resultat.
Jag har blivit bättre en kort stund och sen har det bara blivit sämre trots höjningar och diverse ”cocktails” samt fått fruktansvärda biverkningar som har försämrat mig ännu mer fysiskt och psykiskt. Jag har även varit inlagd ett par gånger och fått ECT och anafranildropp som endast hjälpte för stunden.

Till slut sa flera utav mina läkare att jag är medicinresistent.
Detta är inget man pratar om så mycket i Sverige utan här ska man bara stå ut med alla biverkningar och dåliga resultat. I Sverige säger man att ca 5 % av befolkningen inte blir hjälpt utav dessa mediciner medan i England så är det så mycket som 20 %, så sanningen ligger förmodligen någonstans mittemellan.

Det finns forskning på att höga doser av Omegafetter och D-vitamin kan hjälpa både ”psyket” och värken så jag äter en hel del sånt. Kanske är det som har hjälpt till en del eller så har det en bra placeboeffekt.

Självklart väntar jag på att det ska komma nya mediciner som jag kan prova eftersom jag fortfarande inte ligger på någon slags normalnivå, sover dåligt och har mycket ångest men topparna och dalarna är inte lika höga och djupa. Men på det stora hela så är jag betydligt jämnare i humöret om jag jämför med tidigare år.
Så det där med stämningsdagbok är inte så dumt eftersom jag själv inte har något minne längre och har svårt att komma ihåg det som hänt, framför allt att se skillnaden på när jag är "låg och hög". Även om den i vissa perioder som den är extremt jobbig och fylla i.