När gråten fastnar i halsen

Måndagar är mina värsta dagar.
Jag är ensam när mannen åker och jobbar borta hela veckan. Jag försöker planera in saker att göra men jag kan inte komma iväg. Känner mig misslyckad när jag inte klarar att ta mig ur sängen.
Försöker ta in att måndagar är just så här för mig och att imorgon är det bättre för så brukar det vara.
Gråten fastnar i halsen och ångestdjävulen river i mitt bröst.
Måste ta mig i kragen och gå på prommis med hunden.
Jag vet att det inte är hela världen om hon får vara på tomten idag, 2000 kvadratmeter inhängnat men jag vet att det förmodligen kommer att kännas bättre om jag kom ut.
Jag säger åt mig själv, Gå upp nu!!! Ut och gå i solen som en "normal" människa.
Men jag vet inte var jag ska hämta kraften.