Undrar om man kan bli utbränd fastän man är sjukpensionär?! Känns så i alla fall. Hjärnan har gått ner fullständigt. Lättirriterad och totalt förvirrad. Kan inte koncentrera mig på något. Har haft en period då mina sömnstörningar har varit värre än nånsin. Sover inte alls. Har äntligen fått melatonin på licens men än har jag inte märkt någon skillnad. Lika vaken hela tiden.
Firade mammas födelsedag och hon var jättenöjd. Förlät henne för allt och det kändes väldigt skönt och stort. Med det menar jag inte att det är ogjort utan att vi kan gå vidare i relationen och jag kan släppa min ilska.
Däremot så är relationen till syrran allt annat än bra. Jag kämpar och jobbar men blir behandlad som mindre vetande och hon blir sur och arg hela tiden. Till och med min man reagerar på sättet hon behandlar mig. Hade det inte varit för syskonbarnen hade jag bett henne flyga och fara.
Försöker koncentrera mig på det som är roligt just nu, hund!
Jag har fått komma med i en jättetrevlig och välkomnade träningsgrupp där jag kan slappna av och inte behöva spänna mig och må dåligt. Det i sin tur har gjort att hunden är mycket avslappnad och hittills funkat mycket bra på träning.
Tävling har det gått sämre med. Fått platsliggningen förstörd av en som inte borde vara ute och tävla då hunden har klivit upp och stört på många tävlingar. Nollade så där rök första priset. Sen kom värmen och det är inte någon höjdare för min tjej. Blir mycket slö och då ryker poängen. Ska försöka tävla några gånger till innan jag lägger ner för sommaren.
Finns på twitter @lisakraftverk där jag försöker skriva något varje dag. Mitt bäst, sämst och tack som en slags minidagbok. Återkommer här när orken återkommer för nu är det bara vila och hund som gäller. Många kramar till er trogna läsare <3
Det där med "bäst, sämst och tack" är en riktigt bra idé, jag kanske borde ta efter. Hemskt att din relation med systern är så dålig, jag har ju turen att kunna hämta enormt mycket ur min relation till min syster och kan bara föreställa mig hur tungt det måste vara om det är tvärtom.
SvaraRaderaLycka till med hundtävlingarna! Kram.
Bäst, Sämst och Tack är faktiskt bra. Nu när hjärnan bråkar så kan jag gå tillbaka och minnas genom den lilla grejen.
RaderaKram Lisa
Och, förresten, det går absolut att bli utbränd som sjukpensionär. Jag har en nära vän som blivit just det. Som om det inte var illa nog redan...
SvaraRaderaJa, det är flera som sagt det.
RaderaJag säger som Silverglitter, man kan absolut bli utbränd ändå och det du beskriver är ju tydliga symptom. Försök att vila och göra må-bra-saker, det är ju superbra att du hittat en ny träningsgrupp! Vad glad jag blir för din skull. Synd på tävlingen, vissa borde verkligen inte ut på banorna alls om de bara förstör.
SvaraRaderaDin syster uppför sig ju direkt illa, det är inte ok. Ni är ju vuxna människor liksom, hon har inte rätt att uppföra sig så mot dig. Skönt att du kan gå vidare med din mamma, sådant är viktigt.
Jag har inte Twitter, men jag fortsätter kika in här med jämna mellanrum. Kram på dig!
Jag kämpar på. Försöker ha inbokade vilodagar och lämnar över till maken när han är hemma.
RaderaSyrran är helt knäpp. Är bara att konstatera och inget jag kan göra något åt förrän hon inser att hon mår dåligt och behöver ha hjälp. Får försöka fokusera på barnen när vi ses istället.
Kram och tack för titten <3