Bråkat med min lillasyster som inte kan sätta sig in i min situation utan tycker att jag inte vill umgås med dem, svågern fyller jämnt.
Försökte förklara att så är det inte men sen bröt jag ihop och skrek istället, jag orkar inte, jag mår så dåligt att jag inte ens orkar/vill leva därför umgås jag inte med er.
Då undrade hon hur jag orkade att träna och tävla hund.
Jag måste annars faller jag. Hade jag inte haft djuren...
Kan inte ens glädjas åt att vi tog vårat 2:a första pris i lydnad fastän det är en stor bedrift.
Träffat en specialist idag och förutom alla skitsjukdomar som jag har så har jag även en bindvävssjukdom som gör att jag har såna smärtor. Nu ska jag prova Norspanplåster lägsta dosen och se om jag får någon smärtlindring. Livrädd för biverkningar men slipper jag lite smärtor så kanske jag kan få må psykiskt bättre.
Ps. Oroa er inte. Psyk är väl medvetna om läget och vi har tät kontakt.
Orkar fortfarande inte läsa bloggar eller svara på kommentarer, förlåt. Ds.
*kram* Usch vad jobbigt med din syster, jag har en himla tur i att mamma också var bipo så att syster kom att förstå hur det är genom det (syster är inte bipo). Utan mamma tror jag inte att jag och syster hade haft den kontakt vi har. Jag hoppas att din syster kan komma att förstå att du inte vill vara otrevlig eller hatar dem, utan att du bara inte orkar. Att träna och tävla hund är någonting helt annat, hunden ställer inte krav på det sätt som människor gör. Man kan må pissdåligt och vara ensam fast man är tillsammans med hunden. Det rensar huvudet och man får koncentrera sig på bara det som är roligt.
SvaraRaderaHoppas verkligen att du kan få hjälp av Norspan, min pappa har de plåstren.
Jag säger som folk säger till mig på min blogg när jag inte orkar läsa och kommentera; Be inte om ursäkt, det är inget krav att varken läsa eller kommentera. Man ska bara göra det man orkar. Stor kram!
Tack Jenny!
RaderaBehövde verklligen få höra detta.
Jag trodde att jag och syrran var nära men icke på det sättet. Får se vad det ger i framtiden.
Kram
Ingen ursäkt behövs, i blogglandia är det fritt att komma och gå som man vill och orkar. Jag hoppas det vänder för dig snart.
SvaraRaderaKram!
Tack! Det hoppas jag med.
RaderaKram
Hej!
SvaraRaderaVärk är även min vardag, extra hopplöst när vädret ändras. För min kroniska värk äter jag idag palexia, en ganska ny medicin, fungerar så där....
Hoppas plåster är bra för dig!
När jag var 11 år ( så länge sen..) lärde jag mig att man aldrig vet hur någon annan mår fullt ut! Jag kan se och förstå när min livskamrat mår sämre-men jag vet aldrig exakt hur det är, så är det bara. Tyvärr har en del svårt att förstå att den lilla kraft man har måste sparas till det som ger en mest-för det är ju så att även roliga trevliga saker man gör tar så mycket kraft...
Hoppas att det snart kommer bättre dagar för dig...
Hej anonym! Trevligt att du hittat mig. Vore intressant att läsa mer om dig. Omdu har en blogg så skicka gärna adressen. Kram
RaderaHoppas din syster kommer att få bättre förståelse för dig och din situation! Min erfarenhet är också att det gnisslade i relationerna i början av sjukdomsperioden...... allteftersom tiden gick såg de och insåg min ungefärliga kapacitet och det ställs inte längre några överkrav på mig vilket är skönt...... hoppas det blir så för dig också. Tycker verkligen det är hemskt att människor kan plågas av något så vidrigt som smärta som ju är en psykiskt slitande känsla...... men det är väl alltid så att...... man mår bättre om man orkar tänka och vara lite positiv....... varför det är superbra att du har din hund och tävlandet!!!!! Keep on going och hoppas att de andra förstår......
SvaraRaderakram
Kan bara hoppas att det blir bättre.
RaderaKram
Åh, jag kan bli så arg över din systers beteende,förstå kanske hon inte kan göra, men acceptera... eller ja, det lät också helt fel...
SvaraRaderaMen hoppas du är tillbaka på banan snart igen
Blev arg först nu känneer jag mig bara ledsen och sviken. Kram
RaderaSkickar en massa förståelse och kramar!
SvaraRaderaTack! Kram
Radera