Det känns som om min blogg hittills har varit en klagomur men det är ju så jag har känt och upplevt saker.
I det mörkaste stunder känner man sig som den ensammaste i världen. Då är det lätt att glömma att det faktiskt finns ett par personer som finns där för mig. Min make och min kompis A.
A har verkligen varit en god vän trots att han inte själv mår så bra alla gånger. Tack A!
Min underbara make som jag inte uppskattar tillräckligt mycket, finns också där no mattter what. Tack för att du står ut och orkar leva med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar