Då har man gått upp, duschat, försökt att städa det värsta. Ignorerat ångest så gott jag har kunnat. Jag väntar och då kommer samtalet.
"Jag kommer inte det är för halt att köra. Kan du inte ta roslagsbanan istället säger jag. För besvärligt tycker hon." Vi har inte setts på flera år då hon bor i USA och jag såg verkligen framemot detta.
Men jag var väl inte så viktig. Som så många gånger, ja, nästan alltid när någon ska komma. Är jag verkligen så lite värd? Vad gör jag för fel då människor hela tiden väljer bort mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar