Jag vägrar bli sjuk igen. Det känns som det i hela kroppen men jag vägrar. Depressionen ska inte få ta över även om den står där och jag är på väg att tippa över. Måste kämpa, måste se framåt. Orkar inte ännu en gång. Jag vet inte hur mycket kraft jag har kvar. Varje morgon vill jag bara skrika. Jag vill inte vakna mer. Bara sova, bara slippa men jag måste. Måste andas. För min skull, för B´s skull, för V´s skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar