Fick min första förkylning med hög feber på länge och höll
på att hosta sönder ett revben.
En granne/vän brakade ihop fullständigt, har varit på gång
länge. Jag och en annan vän till hen var tvungen att ringa polis som kunde ta
med hen till psyk då hen inte ville åka själv. Tyvärr lyckades hen snacka sig
ut och därefter har hen sagt upp kontakten med oss för att kunna fortsätta leva
i misär och blanda vin och tabletter. Hen är inte mottaglig för behandling och
jag har diskuterat med min psykolog som anser att vi gjort allt för att hjälpa
men i och med att hen inte är behandlingsmotiverad så kan vi inte göra mer. Men det känns i hjärtat.
Jag och hunden har kämpat på i värmen med både träning och tävling. Kontakten har blivit bättre och nu behövs bara lite högre poäng för ett 1:a pris. Kroppen har tagit mycket stryk men själen mår bra av detta.
Dagarna innan och efter träning/tävling eller andra
aktiviteter har tillbringats sovandes alternativt i soffan på värmedyna med
tens, värktabletter och värmedyna. Så groggy ibland att jag har fått synhallucinationer,
inte kul.
Min syrra är värre än någonsin. Midsommar var inte roligt.
Hon förväntade sig bara att vi skulle ha fixat allt och hörde av sig mitt i
natten via sms (skiter i att jag sover dåligt) dagen innan de tänkte komma. Min
systerdotter blir hunsad och säger jag något så blir hon förbannad på mig. Har
bett pappa ta fighten då han också ser
detta och jag tror att hon lyssnar bättre på honom. Hade det inte varit för
mina syskonbarn så hade jag bett henne fara och flyga.
Maken och jag ha varit hos diakonen i vår by då det inte
finns någon familjerådgivning mitt i sommaren. Fick en del med oss. Ska
tillbaka på tisdag 3 veckors semester sliter när allt inte är hundra.
Börjat med ansökan om handikappersättning.
Gör naglar regelbundet. Vilket kanske är lite fåfäng men jag blir glad när jag ser mina färggranna naglar.
Varit iväg med husvagnen ett dygn med hunden, hem till en gammal hundkompis. Funkade jättebra och fick en massa träningshjälp med hunden.
Tacksam för alla proffs som vill coacha och hjälpa mig
vidare i min träning.
Umgåtts med kusin och familj som jag bara har träffat två
snabbsvängar på 30 år. De var här över en helg. Kul men blev mycket trött trots
att de var i storstan under dagarna.
Träffat bästa hundkompisen och firat henne i efterskott med
god mat och hundmys hemma hos oss.
Tackat ja till valp i höst. Ska bli så spännande om allt går
vägen.
Har många dagar varit ärligt, riktigt lycklig. Njuter och
mår bra mellan dipparna. Känslorna är mycket närmare just nu. Både skratt,
gråt och ilska.
Kanske lite väl nära skov ibland men då blir det neddrogning och sömn. Börjar lära mig mitt psyke men inte min kropp.
Tack för en uppdatering, alltid intressant att få veta hur det går för dig. På det stora hela låter det positivt ändå, även om jag förstår att dipparna är nog så jobbiga. Det skär självklart i hjärtat när någon nära inte är mottaglig för hjälp. Jag är i en liknande sits med en av de personer jag älskar mest av allt, så jag kan nog snudda vid hur du känner.
SvaraRaderaKram!
Tack :-)
RaderaJa, det var jobbig och hen vill inte längre ha kontakt med mig så jag har släppt det för nu.
Kram
Oj, det var en hel del action! Skönt att du får ha det bra mellan dipparna, svårt att få livet helt perfekt men det är ändå nästan mer jobbigt när man är avstängd.
SvaraRaderaLycka till med hundträning och valp!
Kram!
Tack så mycket!
RaderaJa, det svänger mycker ibland ;-)
Kram
Jag förstår hur du känner för din syster, min syster har vissa problem och om det inte varit för hennes barn hade jag sagt ifrån men då vet jag att hon skulle säga upp kontakten och då mister jag barnen så det går inte. Inte just nu i alla fall. Roligt att du fått och orkat umgås med annan släkt också, det tar på en även om man inte måste underhålla hela dagarna.
SvaraRaderaDu har gjort det du kan för din granne, som din psykolog säger så går det inte om hen inte vill ha hjälpen. Klart det känns, speciellt när man vet hur det är att må väldigt dåligt.
Hoppas att det kan bli bättre för dig och maken, det var ju ändå bra att ni kunde gå till diakonen. Det är sjukt att det inte finns familjerådgivare på sommaren, det är nästan då (under och precis efter semestern) som många förhållanden och äktenskap knakar eller till och med brakar.
Valp, vad spännande! Hoppas att du och den vuxna kan klämma förstapris också, du är väldigt duktig som kämpar på med hundträningen tycker jag - trots att du får betala dyrt efteråt. Synhallisar har jag aldrig haft, ljud däremot och det är otäckt nog känner jag. Lycka till med vappen, stor kram!
Syrran är värre än vanligt nu. Var inte ens inbjuden till lillgrabbens födelsedag. Orkar inte med henne. Vill dock inte tappa kontakten med barnen. Beträffande grannen så är läget oförändrat och jag orkar inte ta i det mer just nu.
RaderaNu står vi helt utan kontakt då diakonen också har slutat. Får se om vi får tag på någon annan under hösten.
Tack pepp och hejarop!
Kram
Vad tråkigt och synd med din granne som inte vill ta emot hjälp. Och vad jobbigt med din syster! Hoppas nu att familjerådgivningen verkligen ger er vad ni behöver. Många många kramar!
SvaraRaderaDet är som det är. Försöker att släppa det.
RaderaHoppas på att få tag på en familjerådgivare i höst då diakonen har slutat.
Kram
Hej tjejen, vet inte om du får kommentarer men jag vill bara säga att jag tänker på dig och hoppas att du är ok. Kram! Edit: Vet inte varför Blogger säger att jag kommenterar som anonym, det är iaf Jenny (snuzie) som skriver.
SvaraRaderaHär syns det att det är du :-)
RaderaTack för din omtanke. Jag uppskattar det otroligt mycket <3
Kram